Sketaful Online - En jekla blogg bara

Satt och kikade på "Most Extreme" på femman där de går igenom de tio mest extrema djuren innom en viss kategori. Just denna gången så handlade det om de mest extrema djuren när det kommer till parningen och sökandet efter kärleken (eller behovet att fortplanta sig, välj själv :P).

Det är ett ganska intressant program trots att det är amerikanskt. Min syn på alla amerikanska "extrema" serier är annars att de överdriver allt med en fanatiskt "häftig" röst som ska lägga tyngd på precis allting, men i det här programmet funkar det ganska ok.

Nu undrar ni kanske vad min fina överskrift har med djurs fotplantning att göra? Allt! *suck*
Under programmets gång så jämför de alltid olika aspekter av djuren med människan. De gick igenom djur som lockar till sig motpartnern med hjälp av dansen t.ex. och jämförde det med människans sätt att dansa. Forskning har t.ex. visat att en kvinna undermedvetet kan bedömma en man efter hur han dansar för att det visar på hans koordination och uthållighet. Denna forskning var nog jekla gammal dock, eftersom det skulle bedömma chansen att mannen skulle orka hjälpa till med barnen. Nja, det funkar kanske så nu, men i programmet så la det tyngden på det på ett sådant sätt att man hörde att det var självklart att kvinnan skulle ta hand om barnen och att mannens hjälp bara var ett plus. Som ensamstående pappa så stör jag mig alltid på sånt.

Det som fick mig att skämmas över att vara man var när de drog upp ett test några "forskare" hade gjort där de testat hur olika raggningsrepliker fungerade. Det är ju pinsamt hur lite motstånd vi män har igentligen.

En man hade testat två olika raggningsrepliker och "forskarna" hade kommit fram till att en man lyckades 60% mindre med en replik som "Jag slår vad om att jag kan supa dig under bordet ikväll" jämfört med en kommentar som "Det här är lite pinsamt, men jag skulle verkligen vilja lära känna dig."

Nu är väl inte det något pinsamt med detta, det pinsamma är när de testade hur kvinnors raggningsrepliker fungerade på oss män.

Kvinnorna lyckades 100% med kommentaren "Hej!".


Faan vad dåliga vi män är igentligen...

Ja, kan en man hamna i klimateriet?

Om det är möjligt att hamna i klimateriet som man så har jag definitivt hamnat där nu. Jag har märkt att mina känslor kan te sig väldigt ehm... ...Stormiga är nog en nära beskrivning.

Jag kan sitta glad och pigg och bara titta på TV så rätt som det är så kippar jag efter andan och känner nästan tårar komma, och varför? Jo, en jekla reklam för blöjor gick på TV och visade upp några bebisar krypa runt! Vad är det här???

Ok, jag kan erkänna att ända sen min dotter kom till denna värld så har jag alltid blivit lite tårögd av allting som visas med barn och jag antar att det är ganska normalt (jag hoppas det iaf :P), men nu på senare tid har det blivit lite väl mycket. Det kan närmast jämföras med känslan när man har panikångest fast med en djup "Åhhhh" känsla.

Värst är det när det handlar om sorgliga händelser där barn är inblandade. Om jag bara skulle släppa allt där så hade jag kunnat vattna alla växter i huset (och jag har faktiskt en del "riktiga" växter).

Nepp, det är inte bra alls.

Satt och testade ett jekla tråkigt spel på datan idag så dog hela skiten och en lukt av brännt gummi (tyckte jag iaf) spred sig i rummet. Ajja, tänkte jag först, bara datakräket som låst sig igen, det händer ju. Startade om datorn några gånger, eller ja, jag försökte starta om den utan att någonting hände. Efter ett tag gav jag upp och drog ut strömkabeln från nätagget ibak istället. Jeklar vad jag brände mig. Nätagget var glödhett och det steg en väldigt fin rökstrimma från det.

Så här sitter jag nu med dator nummer 2 (jag har tre :P) och försöker fundera igenom vad jag ska göra nu. Måste fixa ett nytt nätagg, det är ju självklart, men tills dess? All information, filer och sökta arbeten ligger på gamla datorn. För att inte snacka om hela 2007 års fotograferande (utan backup) så jag hoppas verkligen inte hårddiskarna passade på att krasha samtidigt. Näe, usch, det får de inte ha gjort...

Nåväl, nu ska jag göra annat och försöka sluta grubbla på det.

Japp, då har jag mekat en stund här nu och jag ska försöka att inte tröttna innan jag är klar (Har en tendens att inte avsluta mina små projekt)

Än så länge är det bara två små saker som stör mig med det här stället.
Jag skulle vilja ta bort bloggens namn från att skrivas automatiskt mitt på logotypen (vilket jag just nu löst med en ful punkt som namn) också skulle det vara underbart om man kunde få den här sidan att fungera med scribefire då det är ett grymt smidigt sätt att uppgradera bloggar på.

Men förrutom det, och min totala oförmåga i att meka med xml kod så är jag ganska nöjd med det här stället.

Framtiden får utvisa hur nöjd jag är :P
 

Usch vad jekla krångel det är att ställa in den här skiten. Kör fyr-färgs-blått just nu bara för enkelhetens skull. Men ramar, länkar o dyl måste ändras (ja allt igentligen, men jag ehm tränar). Nu e det iaf dags för mig att sova så jag drar mig undan nu...


Byé byé

Ps. Du är underbar, bara så du vet :)