Sketaful Online - En jekla blogg bara

Efter Joels snack om schlager och Carola (och mycket mer, men men) så var jag bara tvungen att lägga upp vad som är så hemskt med fröken Carola. (tips, hon är psykotiskt sjuk i huvvet och äter säkert spädbarn till frukost.)

Det sägs så iaf varje gång någon klagar över hur jobbigt "dagen efter" är, speciellt om man har en massa andra saker att göra då som man beklagar sig över det.
Har vart med om en massa diskutioner i form av:

- Fy faan, skulle inte druckit igår när jag skulle hjälpa morsan tapetsera idag.
- Haha. Det skulle du ju faan tänkt på innan.

Nåväl. Nu ska jag vara så förbannat smart att jag tänker till innan bara för att skilja mig från mängden.
Om några minuter ska jag in till stan och köpa mig några öl, sen hem, laga mat och vid 4-tiden kommer morsan och hämtar lilltjejen och jag ska iväg på lite festlighet. Förutom det så mår jag kanska kasst då en släng av förkylning hållt mig halvt medvetslös i två dagar.
Som om inte det är nog så måste jag på dop imorgon, ganska tidigt. Det kommer bli skitjobbigt och jag kommer antagligen känna mig död när jag dyker upp där.


Hmmm... Näe, kände mig faan inte smartare bara för att jag tänkte på det i förväg. Vad menar de då?

Japp, här är jag igen efter en bra stunds uppehåll.
Orkar inte skriva något speciellt här nu, men ville vara snäll nog att meddela det iaf.
Min burk, min kära datorburk. Den dog, eller ja, krånglade då jag bytte upp mig på utrymmesfronten
med en bunt extra hårddiskar. Skaffade en snabbare hd som skulle fixa hastigheten på min data tänkte jag,
Serial ATA, S-ATA eller SATA som det kallas (jag skrek mest "satan!" iof :P) blev den nya, men den vägrade fungera
tillsammans med de andra hårddiskarna mer än för lagringsutrymme, och jag som ville ha winxp på den.

Efter otaliga backups och rensningar och fem (5!) installationer av Windows XP Home så har jag äntligen fått igång systemet iaf. Eftersom min version av XP är typ första versionen så krävdes det ju varje jekla gång att jag tankade
uppdateringar i timmar och ytterliggare timmar innan jag ens kunde använda skiten. Hata!



Nåväl...

Lilltjejen sover, vart en skön vecka och en vecka återstår innan hon ska hem till sin mor igen och jag åter igen börjar fylla bloggen med depp nog för att ta död på en optimist.
På söndag är det dop. Innan dess är det bara lek och lek. Vart underbart...

Så, klar. Nästa gång ska jag skriva något intressant, lovar.... Hmmm.. Kanska skanna av och lägga upp barnboken jag och lilltjejen skriver tillsammans, eller ja, vi målar varannan sida var och jag skriver berättelsen.
4 sidor klara idag :)        

Efter mitt samtal med advokaten idag så har jag fått reda på lite mer om hur de tänker i rätten när de bestämmer om barns boende och vårdnad. Kan ju direkt säga att det inte var upplyftande.

Fram till mitten av 2006 så har lagen vart sådan som många människor idag fortfarande verkar tro att den är. Det har varit svårt, näst ntil omöjligt, att få ensam vårdnad om ett barn om det inte fanns en "en överhängande risk" att barnet skulle fara illa hos den andra föräldern. Men så är det inte längre.

Under 2006 så började politikerna rota i lagen och tyckte att det verkade alldeles för svårt och att den borde ändras. De ändrade den senare och efter det så var "dålig kommunikation mellan parterna" en tillräcklig anledning till att placera barnet permanent hos en av föräldrarna. Om föräldrarna inte kan prata med varandra så anses det alltså vara själ nog att inte ha gemensam vårdnad.

De har nu i år börjat se över lagen igen då den visade sig skapa ett kaos i rättsalarna då många rättsalar dömde efter gamla lagen trots att den ändrats då de ansåg att den borde gälla, medans andra dömde helt efter den nya lagen. Därav kunde man aldrig vara säker på hur de skulle tänka för att olika rättsalar dömde helt olika i samma fråga.

Lagen var också lätt att utnyttja, och det är här jag börjat förstå allting angående mitt ex.
Jag har alltid sagt att vi borde prata, att om hon ville något så kunde hon ringa eller komma över, eller jag kunde kika över hos henne om det skulle kännas bättre. Men hon har alltid vägrat. Hon meddelar mig enbart saker per sms, säger en sak ena dan, sen en annan den andra dan och påstår att hon aldrig sagt det första. Hon säger en sak till mig och en annan till andra, påstår osanna saker och när jag kollar upp det och det inte stämmer så får jag som svar, "Då måste de säga olika saker till oss".
Ta dagiset t.ex. Hon påstår att de sagt att lilltjejen är vild och okontrollerad när hon är hos mig, men de på dagiset säger att det inte är någon skillnad och att lilltjejen verkar må bra och utvecklas precis som hon ska. Varför skulle de ljuga?

Det är här "manipulationen" av lagen kommer in.

En av föräldrarna kan vägra prata med den andra. Kanske som för mig, snacka en massa skit och försöka få den andra att inte vilja prata heller. Oavsett om den andra föräldern fortfarande vill ha en bra kontakt eller inte så kan sedan den föräldern som vägrar prata ändå vara den som lämnar in vårdnadsansökan till rätten pga att föräldrarna inte kommunicerar med varandra.

Alltså skulle jag kunna snacka skit om mitt ex, vägra prata med henne och sen gå till rätten och säga att jag vill ha vårdnaden för att jag och mitt ex kan inte prata med varandra. Och rätten går med på det och kan om de tycker lilltjejen har det bäst hos mig, ge mig vårdnaden. Skit samma om hon har det bra hos båda så kan de göra det här för att de enligt nya lagen inte kan låta delad vårdnad få fortsätta om vi inte kan prata. De tvingas så gott som välja en av oss.


Mitt ex jobbar med utsatta barn på socialkontoret, det var det hon jobbade sist med vad jag vet iaf. Jag vet att hon jobbar på socialkontoret iaf.

Gissa om hon har hittat den lagändringen...




Förövrigt gick det en räv helt lugnt utanför min balkong nyss. Mitt på gården mellan husen här gick den runt och bara kollade läget....

Japp, så är det dags att gå till advokaten igen och se vad han tycker om allt det här nu då.

Jag kommer faan få magsår. :S              

Det blir bara värre och värre med den här jävla vårdnadstvisten.

Först och främst. Jag är en bra far! Jag ser till mitt barns bästa och försöker göra allt jag kan för att hon ska ha det bra. När skitsnacket började såvar det hur jobbigt som helst, men jag försökte ändå lyssna på vad min dotters mamma hade att säga och jag försökte ändra lite på de delar hon tyckte var fel. Även om jag aldrig höll med henne så gjorde jag allt för att kunna möta henne en bit på vägen iaf så att vi förhoppningsvis kunde komma överens.

Men när lilltjejen vid fyra års ålder suger på tummen och det skulle vara mitt fel, att hon är orolig och uppjagad de första dagarna hos exet, och det skulle vara mitt fel. Att hon "backat i utvecklingen" och det skulle vara mitt fel.När man får all den skiten slängd på sig så och ingenting man själv har synpunkter på räknas som något värt att lyssna på, ja då blir det förjävla jobbigt.

Hos mig sög hon inte på tummen, var glad och inte alls uppjagad. Ja, lite uppjagad när jag hämtade henne på dagis första dan var hon väl, men vem skulle inte vara det? Hon ser sin andra förälder för första gången på 2 veckor, ska bo där igen, byter alltså boende. Klart vilken unge som helst skulle vara uppjagad då?

Att som svar på att hon skrattar och mår bra hos mig är att hon inte törs annat får mig förbannad. Det handlar inte om vad som är bäst för min dotter, det handlar om att mitt ex vill ha det "lättare" genom att klippa bort mig helt ur hennes liv. Inte för min dotters skull, utan för sin egen. Jobbigt att ha ett gammalt förhållande bakom sig om man inte kan klippa alla band till det och dra till en ny stad som hon alltid gjort innan. Måste vara hemskt.

Gör mig bara förbannad.

Jag har sagt att om det är någonting, vad som helst, hon behöver prata om så är det bara att ringa eller komma över, jag bjuder på kaffe. Men nej då. SMS är det som, gäller. Hatar SMS, kan ju inte föra en vettig dialog så, det är till för korta meddelanden, inte för en diskution över ens barn.

Nepp. Jag är förbannad som tusan nu. Alla anklagelser jag fått i de advokatbrev som dykt upp är helt sinnesrubbade.


Ta bara dessa:

Exet: Lilltjejen suger på tummen, det betyder att hon backat i utvecklingen och det är ditt fel.
Dagiset: Er dotter har alltid sugit på något, nu blev det tummen. Inte bra, men som vilken fyraåring som helst.
Dagiset: Alla mål satta från förra utvecklingssamtalet är nådda. Hon har utvecklats som vilken 4 åring som helst och är jätteduktig.


Exet: Senaste utvecklingssamtalet var enskilt för att du (jag) inte ville vara i samma rum som mig (exet)
Dagiset: Lilltjejens mamma krävde enskilda utvecklingssamtal.

Alltså. Hon anklagar ju mig för de saker hon gör. Att jag sen har en glad och lycklig lilltjej hos mig och mitt ex uppfattar lilltjejen som stökig och uppjagad hos sig, borde inte det rimligtvis vara hos henne problemet finns?


Men... Det som gjort mig mest förbannad nu, det har med vad lilltjejen sa när vi bakade. Hon pratade om att mit ex nya man slog henne när hon skulle lägga sig. Eller ja, hon sa att han slog henne och hans egen son. Visst, 4åringar hittar på och allt, men hon sa det så konstigt, så utan några känslor alls i det. Hon var inte jätteallvarlig som om hon försökte få mig att förstå att det var sant, hon var bara helt blank. Helt känslolös när hon sa det och det är det som skrämmer mig mest, för så har hon aldrig varit förrut, aldrig någonsin. Tänk om det stämmer?

Och i måndags när lilltjejen skulle hämtas hos mig så kunde inte exet komma för att hon var på kurs i Stockholm så hennes man kom istället. Lilltjejen vägrade åka med, gnällde och bad om att få stanna, ville inte åka. Klart hon vart så förrut med, att hon inte vill, men hon var nära hysterisk den här gången.

Jag tröstade henne med att det skulle väl vara kul att träffa mamma och att de alla skulel aha jättekul sen. Att vi skulle ju ses om 2 veckor igen, ingen fara och lyckades sätta henne i bilen fortfarande gråtandes. Hon slängde sig runt halsen på mig och skulle krama mig hela tiden då mit ex man kollar upp (från förarsätet bredvid och säger till mig att jag faan får skärpa mig och sluta "dadda" med henne. Sliter tag i henne och trycker ner henne våldsamt i stolen, slänger på henne bältet och kramar åt hennes arm så hon inte kan röra sig. Allt medans hon vrålar mer hysteriskt än nånsin.  Sen smällde han iväg dörren och drog...

Jag hann inte ens reagera, hann inte ens vinka. Inget. Bara stod där tills bilen hunnit huindra meter, sen kokade mitt blod. Han har faan inget att säga till om. Om jag skulle "dadda" min dotter så får han faan finna sig i det. Man måste ju för faan ha tid för att få lilltjejen att iaf känna att det är ok, inte dra in henne för att man själv inte vill sitta i bilen. Och han har fel, jag hade fått henne lugnare och fått henne satt i bilen, hade den jävla idioten gett mig 2 min till så hade hon vinkat åt mig och de kunnat åka.

Nu har jag bara vart förbannad och orolig sen dess. Förbannad över hans jävla sätt och orolig över lilltjejen och framförallt, tänk om det hon sagt stämmer? Hur faan vet man det?

Han hämtar aldrig mer henne iaf, det vet jag.

Juppz, lämnade lilltjejen igår och spenderat tiden sen dess med att vara förbannad.
Så blir inget mer inlägg från mig på ett tag nu antagligen, måste gå till botten med den
här skiten först. Hata... *suck* >:(  

Med tanke på att alla bilder är på min dotter (förrutom någon enstaka på mig) och att jag vet att vissa hatar bloggar som lägger upp söta bilder på barn o allt så tänkte jag att jag får väl lägga upp en bild på min andra söting då.

Det är en han, och han heter Nisse.

Tankarna snurrar ikväll.
Hur vet man om en fyraåring talar sanning eller bara hittar på? Fantasin är ju stor i den åldern och det sägs både det ena och det andra. Så hur vet man om det är på riktigt?

Lilltjejen sa något idag som skakade om mig ganska rejält. Hur vet jag om det är sant eller inte?
Jag frågade henne ifall det stämde och hon sa att det var sant. Jag frågade om detaljer och fick en hel bunt detaljer, sagda i ord som jag aldrig hört henne använda förrut. När jag fortsatte prata om det och fortsatte fråga ifall det verkligen var sant så ändrade hon sig och sa att hon skojade, men även då var hon helt allvarlig.

Jag har aldrig sett henne så allvarlig när hon pratat om något förrut, så det gjorde ju att tankarna for iväg ännu mer.
När jag fortsatte med att säga att sådana saker är jätteviktiga att berätta om ifall det stämmer och inget man ska skoja om då det är en så hemsk sak at göra. Då kollade hon på mig bara och sa att jo, det stämde, hon skojade inte alls. Hon tog alltså tillbaka att hon skojade. Det har hon heller aldrig gjort förrut.

Och hela tiden visade hon ett allvar och ett obehag över samtalsämnet.


Jag är så jekla omskakad av det, tänk om det stämmer. Hur vet man det isf?
Hur in i helvete ska man kunna hitta sanningen i en fyraårings djungel av fantasi, skämt och lekar?

Faan!

Idag gjorde jag något jag glömt bort att göra på över ett år. Något som är helt underbart och så lätt, som alla kan göra om de bara tar sig för det. Att jag glömt bort det innan kan jag inte förstå längre, måste varit påverkad av vårt stressade samhälle. Men nu har jag gjort det och jag känner en inre frid som jag inte kännt på länge.

Idag tog jag med mig en tidning in på dass.

Garvade gott åt lilltjejen idag. Gick den fem minuter långa promenaden till hennes dagis (jaja förskola heter det ju nu) för att hämta henne. Gladaste tjejen kom springandes och slängde sig i min famn, vinkade glatt åt personalen och drog mig mot utgången medans hon sa till mig att skynda mig så vi kom därifrån nån gång.

Väl utanför dagiset så ringde min mor stressat från jobbet. Då hade vi tagit oss 20 meter från dagiset på bara 52 minuter hehe.. Morsan ville ha tillbaka fästingplockaren jag lånat från min moster 2 dagar innan. Eftersom hon skulle träna med min andra moster bara 30 min efter hon slutade så blev det stressigt hem.

Det var då jag garvade hehe...
Lilltjejen stannade vid varenda blomma, liten lekplats och allt annat man kan tänka sig. När jag sa till henne att skynda sig för att "farmor" kom snart och hade bråttom så fick jag bara ett "vänta" till svar. Efter 3:e lekplatsen så sa jag tillslut att jag skulle ringa farmor och säga att hon inte skulle komma för vi hann inte hem, och det fick fart på lilltjejen.

Eftersom det fungerade så bra att "hota" med att ringa farmor så körde jag med det de andra gångerna efter det med. När vi nästan var hemma så kom vi fram till en stor lekplats, en riktigt stor. Med massa roliga saker att göra på.

Lilltjejen sprang såklart genast dit och när jag suckade och sa till henne att vi skulle gå så vände hon sig om, kollade först på mig, sen tillbaka mot lekplatsen, sen kollade hon på mig igen och sa bara "Ring farmor!".

Jag vek mig dubbelt medans hon letade upp roligare saker att göra på lekplatsen än att bry sig om mig...



Nåväl, för att avsluta det så slänger jag upp två "somriga" bilder så att herr J. blir nöjd haha...

Juppz. Lilltjejen var hos frisören idag och eftersom hennes hår var så slitet så var det ganska mycket som fick klippas bort. Lite tråkigt, gillar inte heller att de klippte lugg även om deras "ursäkt" var ganska bra om att hon inte har tofs och det var i ögonen på henne hela tiden.

Själv ville jag ju igentligen att det skulle växa förbi den kritiska "klia-i-ögonen"-längden så att det sen kunde hamna i samma längd som resten av hennes hår. Jag är av den uppfattningen att lugg är av ondo om man är långhårig och kommer aldrig vara positivt inställd till de som klipper sig i lugg.

Men men, lillan var supernöjd så då var det ju bara att nicka med ett leende och säga hur fantastiskt det blev. Dels för att det är trots allt vad lillan gillar som spelar roll, inte vad jag tycker och dels för att det faktiskt blev jekla fint. (Så det funkar på barn då, jaja :P)

Hon fick även en massa fina slingor i olika färger som hon helt älskade. Blev skitsött men det gick ur under dan så det var knappast permanent (Du vet, för evigt, inte krulligt!)



Efter frisören var det hoppa stödsmatta som en tok som gällde. Min kusin fyllde år nämligen och de har en sån där gigantisk stödsmatta (den blåa, runda som alla har) och lilltjejen kunde inte få nog av att hoppa på den.

Kan lugnt säga att hon hade kul och hon slocknade fortare än jag hann blinka när vi väl kom hem. :)

...i hela härvan av yta på dagens männsikor, så var tvungen att bara tråk-söka på google. :P

"bloggar om mode" - 121 000 träffar
"bloggar om livet" - 65 100 träffar
"bloggar om musik" - 11 300 träffar
"bloggar om mig" - 17 900 träffar
"bloggar om världen" - 2 730 träffar

Nu är det ju inte direkt avancerad sökning, men de flesta med någon mening om att de bloggar om just "mode" låg ju i top (vilket inte var direkt förvånande). Men nästan dubbelt så mycket mot resten är ju, ja lite sjukt.

Att det är så lite som verkar skrivit att de bloggar om sig själva är ju tråkigt dock, men men...

Sök runt lite själva och se vad ni kommer på, det kan ju bli ganska intressanta siffror.
Tänk på att det är söndag idag med så ribban för vad som är intressant idag är ju ganska låg då inte mycket annat brukar hända en röd dag som denna :P

*suck*
Ja, jag gillar inte att hacka på andra människor (det är skillnad på att gilla och att älska :P) men ibland undrar jag faan vad folk håller på med. Att yta är det som betyder något bland dagens människor är ju inte svårt att fatta, bara att både bella & kenza är så populära är väl bevis nog.

Dagens människor är så extremt fixerade vid att upprätthålla en "brat-status" utåt i så stor grad att de lägger pengar på utsidan i sån grad att kronofogden får jobba övertid. Har man inte pengar så kan man ju alltid skaffa ett av alla de krediter som finns att tillgå nu för tiden. Det gör mig trött.

Jag är allt annat än rik, men jag försöker inte låtsas att jag är det heller. Det gör däremot att man märker av hur utanför man blir "den stora skaran". Att jag inte kan festa så fort jag inte har min dotter t.ex. verkar många gånger förvåna andra. Ett svar som "Jag måste spara pengarna till mat och nya kläder till lilltjejen" verkar inte riktigt gå in.
Har varit med om att många tyckt att det borde fixa sig ändå, men så kan man u för faan inte tänka.

Nåja.. Skulle igentligen bara lägga upp en liten bild och en rad om fröken blondin. Men blev lite mer hehe...
Nåja.. Här kommer det.


Kollade runt bland olika bloggar och "råkade" hoppa förbi blondin-brat och läste detta:


Min enda tanke var bara att de som läser hennes blogg i den mån att de känner igen henne på stan borde ju vara de som har lika mycket vettigt att säga som henne själv, eller?

Då är det ju ganska självförklarande att de inte hade mer o säga tycker jag...

Lilltjejen är ju helt otrolig.
Vi har ju tagit bort stödhjulen på hennes cykel och tills för två dagar sen så kunde hon inte mer än cykla 10 m rakt fram efter att man fått fart på henne. Igår skulle vi ut och cykla igen, och då lyckas hon putta igång sig utan min hjälp och (om än vingligt) cykla iväg.

Idag så ville hon gå ut på gården och leka lite, som hon gör ibland, men den här gg ville hon ha med sig cykeln. När jag sen håller koll på henne från balkongen så ser jag henne cykla runt som om hon smygövat i flera veckor.

Hur lär de sig allt så fort igentligen? Stod en förundrad och extremt stolt pappa på balkongen och kollade under hela timmen hon cyklade runt iaf. Skulle passat på att diska, men kunde inte sluta titta.

*stolt far*


För att herr J. älskar alla söta bilder och filmer på barn så finns det ju en liten filmsnutt när lilltjejen kom iväg första gg igår :)

Jaha. 10 minuter efter förra inlägget damp ett papper ner i brevlådan.
Det var från min advokat angående mitt ex och lilltjejen.

Det blir rätten...

Arg, besviken, ledsen och förbannat jävla orolig är det som rör runt i mig just nu. faan.

Jupp. Var inne på närbutiken igår och skulle handla lite fikabröd när jag ser två stycken stå vid ett typiskt "sälj-din-själ-och-bind-upp-dig-i-evighet-i-vårt-mobilföretag"-bås, men när jag kollade efter lite närmare så såg jag att så var ju inte alls fallet.

Istället stod de två stackarna där och erbjöd en specialvåg till att mäta de människor som var nyfikna på hur deras hälsa såg ut. Denna våg vägde inte bara kilona rakt av utan såg hur mycket kroppsfett man hade, hur mycket vatten i kroppen och en mängd annat.

För att detta skulle fungera så var man tvungen att ta av sig barfota och ställa sig på vågen. Jag som gått runt på stan i värmen hela dagen erbjöd mig självklart genast att testa, så av med skor och sockar och upp med svettiga fötter på en våg för att få reda på hur jag mår. Med min totala brist på att ta hand om mig själv så blev jag faktiskt positivt överraskad.

Jag är ingen människa som tar hand om min kropp direkt. Vissa dagar sover jag sent, andra gg är jag vaken flera dygn. Jag kan gå runt i flera dagar utan att äta för att sedan slänga i mig ett ton kött av skräpbolagsnatur och ett kilo godis på det. Och trots allt detta så får jag diagnosen "Normal".

När jag frågar varför de står där och erbjuder folk att kolla sin hälsa så svarar en att det beror på att de vill få folk att vakna till, att se hur deras kropp mår och ändra sina levnadsvanor. Jaha? Tack då. Så äta skräpmat, sitta vid datan, sova skit... Ja det får jag väl fortsätta med då :P

Roligaste var när de räknade ut hur bra min kropps "förbränningssystem" fungerade (ja de sa faktiskt så). Jag vid 31 års ålder, har en kropp som fixar intagen och pumpar ut näring i alla hörn som vilken 24åring som helst. Så tack, tack.. Jag mår toppen...

Bara psyket kvar då, fast hade de kunnat mäta det så hade det väl blivit stora röda lampor och skrikiga signaler tills männen i vitt hämtat mig.



Förövrigt är det mina veckor med lilltjejen nu så jag är faktiskt överlycklig :D

Vafaan, skrev inlägget innan, sen tog man bussen (INFO) till stan igår och vad läser man i Metro?
Jo, "Blogghypade" Joel ska debutera... Vafaan tänkte jag, det har han väl redan?
Men det verkar som om en annan "Joel" försöker hoppa på tåget... :P



Om någon faktiskt skulle vilja läsa hela skiten så är det bara att klicka på bilden för hela "storyn" :P


Ajja... Nog med Joel nu. hmmm... Vem ska jag tracka nu? :P

Hittade förövrigt min gamla "dagbok" efter separationen mellan mig och mitt ex.. Riktigt fjortisskriveri, kanske skulle läggas upp som en del i trackande av mig själv? :P

Juppz... Har tråkigt i väntan på att klockan ska ringa så att jag kan vakna seg som faan och behöva gå upp.
(Har jag sagt att jag har sömnproblem? :P)

Tänkte tillägna herr Joel en liten fin beskrivning av vad jag antagligen tjatat sönder honom på snart.
Headern på kategorisidorna! :P

När man besöker herrn i fråga så ser hela sidan suveränt bra ut, som nedan...




Sen när man kollar lite extra (nyfiken skit utan liv som man är) så kan man ju alltid klicka på någon kategori...

Dagens fråga t.ex. :P


Men men... Då ser man ju inte riktigt Joels vackra(?) ansikte. :(



Den feta jekla texten är ju i vägen, är det censur?


Ajja... Hoppas detta hjälpte dig ponken :P

Juppz. Bloggen ser ut så här just nu för att jag nollställde alla kodmallar.
Det ska ändras snart igen, men just nu var jag tvungen att göra så här för att ha en oförstörd kod att arbeta med.

Vet att det ser fult ut som f-n, men jag ville ha det här upplägget som grund.
Vem vet, med min takt så kanske det kommer se bättre ut redan innan året är slut :P