Sketaful Online - En jekla blogg bara

Nu ligger lilltjejen och sover, äntligen. De gånger man känner så är de gånger man kan vara säker på att man gjort av med för mycket energi de senaste dagarna.
Jag förstår inte varför man som förälder ens tänker tanken på att gå på gym. Jag vet att jag inte behöver det iaf.

Nepp. Hela den här helgen har varit non-stop aktivitet. Känns så iaf.

Fredagen börjar med att vi vaknar på morgonen vid 07:30. Upp och äta lite frukost och bara mysa lite framför barnkanalen. Jag hinner slänga in lite tvätt i maskinen (som ligger kvar :P) och diska upp det lilla som finns att diska från kvällsmaten kvällen innan och frukosten nu.
Dagen flyter på i ganska lugnt tempo. Både jag och lilltjejen håller oss inne, spelar lilltjejens princess-spel lite (födelsedagspresent) och lite spel på datorn (lär dig läsa/räkna/engelska). Middagen står på bordet kl. 15:00 och innan dess har vi hunnit med en tur till affären och mellanmål (jaja, vi var ute lite till affären då...).
Kl. 16:00 ringer det på dörren och tre glada ungar står där. "-Får vi komma in och leka?" är frågan som far ut i kör och in far de för att med hjälp av liltjejen, se till att alla bevis på att ordning i lägenheten försvinner. Kl. 18:00 struntas det i bolibompa och istället är det ut på¨gården som gäller för att sedan ta en tur över till grannen (som är far till en bunt av ungarna) för ytterliggare vilt lekande. Jag är ju naturligtvis med hela tiden, ingen lugn och ro.
Kl. 20:00 är det sängen för lilltjejen och kompisbesök för mig då en annan vän i området kommer förbi och håller mig sällskap. Det är ju trevligt och lite mer avslappnande iaf.
Frammåt natten sover lillan och jag går också och lägger mig.
Slut på en hyfsat lugnt fredag endå...

Vaknar 08:00 på lördagen av att lilltjejen hoppar på min mage och säger att hon är hungrig. Bara att kila upp och göra frukost och ytterliggare en stund vid barnkanalen.
Kl. 09:00 är det dags att sluta slappa och vi gör oss iordning båda två. Av med morgonrockarna (lilltjejens är sååå mycket snyggare än min), på med kläder, borsta tänder/hår, och börja fixa för dagen. Det blir till att göra mackor, kaffe och packa ner badkläder.
Kl. 11:00 är allt iaf klart så gott som och jag pratar med mamman till Hannah, lilltjejens polare som skulle med till badhuset med mig och lillan.
Kl. 12:00 har vi alla lyckats mötas upp och tagit oss till badet där vi plaskar runt som om det inte existerar någon morgondag (fint beskrivet va? :P) och både min dotter och Hannah spenderar sista timmen med att hoppa ettans trampolin om o om igen. Ingen av dem har hoppat den förr och nu testade vi den en gång och de fick aldrig nog. Skitkul. De var i full mundering med flytkuddar på både armar och rygg då ingen av dem kan simma mer än tre simtag, men jeklar vad kul det var. Jag hoppade lite jag med då jag är tok-förtjust i hopptorn och trampoliner. (bara simma runt runt blir ju så förbannat tråkigt i längden :P hehe... ).
Kl. 14:30 klär vi på oss och jag upptäcker att korken till Hannahs sprite inte var påskruvad när jag la i den. Hon hade sagt till mig att hon glömt sätta på korken men jag såg att den var på när jag plockade ner allt så jag tänkte inte på att den kanske inte var åtskruvad. Klantigt! Under hela duschandet och bastandet så simmade min fina nya mobil och min digitalkamera runt i sprite och båda är nu helt döda :(.
Kl. 15.00 Står vi i kön på McDonalds för att slänga i oss en skräpig men snabb middag innan det bär iväg hemmåt med buss. Kan inte ringa någon av Hannahs föräldrar och säga att vi är på väg då telefonen är ur bruk och den fungerade ju som klocvka med så all tidsuppfattning var borta.
Kl. 17:00 är vi hemma med bussen och Hannah hämtas av sin pappa medans jag packar om min och lilltjejens väska. Som tur är hade jag min gamla mobil kvar och kunde ringa och säga att vi var hemma så Hannah kunde hämtas, och ringa polaren och min mor och säga att vi var på väg. Lilltjejens farmor skulle vara barnvakt åt lilltjejen då jag lovat att vara barnvakt åt polaren vid 18-tiden (snacka stress här :P). Polaren och hans fru har två söner, en i lilltjejens ålder och en yngre, och de hade blivit bjudna på middag den här lördagen. Då de inte känner någon som kan ta deras barn en stund så har de inte mycket "egen tid" och jag tyckte de förtjänade det så jag ställde upp. Eftersom jag inte skulle sova där, utan de skulle komma hem på natten så tyckte jag däremot att det var bättre att lilltjejen sov hos sin farmor då hon faktiskt älskar det men också för att det kändes jekla dumt att hon skulle somna hos polaren för att sen väckas mitt i natten för att åka hem.
Nästa gång jag åker till polaren kommer vara under dagtid med lilltjejen med däremot då hon och hans barn kan leka och ha det kul.
Kl. 02:30 kommer polaren iaf hem (skippar lämnandet av liltjejen och allt hos polaren tills dess :P) och jag tar på mig och går hem till min mor och sover på soffan där. Dels bor min mor några hundra meter från polaren och dels så ville jag vara där när lilltjejen vaknade på morgonen.

Söndag...
Kl. 08:00 väcks jag av en glad lilltjej och en glad mor för frukost och lek. Sedan leker jag och lilltjejen medans morsan plockar undan.
Kl. 10:40 kommer lilltjejens mamma och hämtar henne för att skjutsa ut henne till danskursen hon går på varje söndag.
Kl. 12:20 lämnar lilltjejens mamma henne hos oss igen och det blir middag hos farmor en timme senare.
Kl. 14:00 har vi lekt klart hos lillans farmor och åker hem.
Kl14:20 är vi hemma och jag hinner plocka undan lite grann innan ungarna knackar på dörren och vill leka med lilltjejen. Sen är det kaos-artat liv i lyan fram till 20:00 då alla ska hem till sig och sova.
kl:20:20 ligger lilltjejen i sin säng efter kvällsmat och tandborstning och snarkar djup.

Kl. 20:30 känner jag att det var helvete vad fort helgen gick, och jag behöver definitivt inte gå på gym...


Kl. 22:00 Är jag inne på sista raderna på bloggen och inser att detta inte är ett blogginlägg utan en rapport över en helt sjukt fullbokad helg. Men jag är nöjd, lilltjejen är nöjd och vi kommer båda vara med om flera helger hoppas jag. :)

Godnatt!

Gick genom stan på kvällen idag och såg den gamla vanliga "kyrkbussen" där. Det är en buss från kyrkan dit man kan få komma in en sväng och ta sig en gratis bulle och kaffe medans man värmer sig lite och snackar all möjlig skit.

När jag kollade in genom bussens fönster så reagerade jag lite på hur de som satt där såg ut nästan som småungar, och då slår det mig, jag var ju en lika liten skit när jag brukade sitta där, jag har blivit gammal!

Ibland kommer det som  en fet smocka i ansiktet.

Satt som vanlig och funderade på allt mellan himmel och jord denna kväll.
Det är konstigt, men hjärnan går alltid på högvarv på kvällarna, allting i mitt liv gås igenom, och allt annat med för den delen.

Nåja, kom att tänka på att min dotter lyckats växa till sig till hela 112 cm lång vilket fick mig att vidare tänka på den stundande resan till Liseberg i sommar. För att få åka det mesta där så måste man vara 120 cm lång, så det fattas 8 cm för att lilltjejen ska kunna åka de riktigt roliga sakerna. (hon älskar ju allt som skrämmer slag på en vanlig gubbe som mig :P).

Chansen att hon växer 8 cm ytterliggare innan sommaren är ju minimal (och skulle hon det så blir det läkaren för att se vad i h-vete hehe), så funderar på om man ska ta och skaffa ett par skor med extra stora sulor. 8 cm för att vara exakt.

Någon som har ett par över, eller vet var man kan köpa? Storlek 29-30 borde funka. :)

När man kollar runt lite bland bloggar och andra slags sidor så hittar man mycket intressant. Den här bilden tycker jag är fantastisk t.ex. Kan inte beskriva riktigt varför, men den bara tilltalar mig.


Kolla in Rob Sheridans sida för att se den och flera andra i högre upplösning. :)

Twenty years from now
you will be more disappointed
by the things that you didn't do
than by the ones you did do.

So throw off the bowlines.
Sail away from the safe harbor.
Catch the trade winds in your sails.

Explore, Dream, Discover

Mark Twain

Je, hehe Tur att en bloggs ursprungstanke är att skrivas för och av författaren och inte för att stilla andras behov. Isf hade jag fått sparken för länge sen hehe :P

Jag lever och frodas iaf, eller ja, jag lever iaf. Datorns problem är fixat nu med och den fungerar helt felfritt så länge man inte råkar knuffa till den. Jag med all min datakunskap tog den lätta vägen ut och gick och köpte en ny dator (den gamla köptes 2001) och gisses om jag är nöjd. Från att konstant haft problem med värmen i gamla datorn så bytte jag upp mig till en som får mig att behöva ha på extra strumpor för att jag inte ska frysa :)

Att jag kan spela alla spel som någonsin släppts numera gör ju inte saken tråkigare hehe...
Gissa vilken som är nya datorn:


Kanske inte var så svårt? Ajja...


Annars har det bara hänt tusentals olika saker som jag inte orkar gå in på allt med.

Julen har vart förbi vilket fick mig att inse att jag nått den punkten i mitt liv då jag verkligen har blivit riktigt jävla gammal. Detta insåg jag när jag fick en dammsugare och en skotork i julklapp. Det var inte bara julklapparna i sig som fick mig att känna mig gammal, snarare var det att jag hade önskat mig dem i julklapp. Slut på tiden då man önskade sig "roliga" klappar och fram för tiden då man önskar sig nyttiga istället

Har dessutom hunnit fylla 32 år nu (man e ju januaribarn) och lilltjejen har hunnit fylla 5 år. Stor flicka jag har nu. Förövrigt är lilltjejen någon som det är väldigt tacksamt att köpa presenter till då hon utbrister "Åhhh.. Så fiiiin, Taaaaack!!" om precis allt hon får. :)

Socialkontoret Har skickat sina två kvinnor på besök för att se hur lilltjejen har det här hemma med (inför rättegången om lillans boende) och dessutom haft ett privat snack med lilltjejen på kontoret. Verkade inte som att de fann några problem med hennes boende, men man vet ju aldrig. Nu kan jag iaf slappna av en stund då de ska kolla läget hos lillans mor och på förskolan innan det är dags för sista besöket. Minst 2 veckor som jag inte behöver tänka på det är skönt.

Nu orkar jag inte skriva mer, har annat att göra. Syns om ett halvår hahaha...

Jopp. Först så brakar dataskiten samman, eller ja, Windows snarare. Visade sig att när man avinstallerade ett visst spel så slängdes fonter som windows behövde. Bra jobbat! Så bara att ominstallera allt och med tanke på hur mycket skit jag egentligen har installerat på burken så blir det ett heltidsprojekt att göra backup först och framförallt att installera allt senare igen. (minus några då :P)

Men men. Vad märker jag när jag precis lyckats installera Windows inkl. alla uppdateringar (gissa hur många omstarter det krävde)? Jopp. Nätaggregatet. Den lilla jekla lådan som skickar ut all ström i rätt mängd till alla andra delar i datorn, den luktar lite ehm. bränt. Kollade den lite extra och jopp, tro fan att skiten är glödhet och den stora fina fläkten som skulle vara så effektiv, den stod helt stilla.

Så, sitter nu och oroar mig för när (och inte om) den ska dö och hur fattiga jag ska kunna få ihop till en ny dator, gudarna ska veta att jag behöver en.  Men fy skam att klaga, har lyckats få den här datorn att hänga med fram tills nu iaf genom att bara byta någon del här o var under åren som gått (gissar på 5 år).

Suck...

Jopp. Har inte skrivit här på hur länge som helst, men det betyder inte att jag har ett händelselöst liv (snarare tvärtom).  Jag har som alltid hjärnan full med alla möjliga saker som snurrar runt tills den blir en orkan, och som vanligt så skriver jag ner det mesta av det så att det får komma ur systemet lite.

Däremot har jag vart dålig på att pränta ner det på den här sidan, men det har som sagt innan sina förklaringar. Jag kan inte bara skriva ner allt jag bara får in i huvudet utan måste tänka igenom mycket mer vad jag skriver, hur vissa uppfattar det jag skriver och att inte posta bilder som jag vill.

De blider som jag lagt upp, de ligger kvar, postat är postat och allt som hamnar på nätet "ligger kvar på nätet för evigt" ändå (citat btw), så att ta bort det nu vore ju ingen vits. Om någon nu skulle ploppa in här och läsa sista raden låter det iof som att jag postar hur utlämnande bilder som helst på allt och alla. Så är ju inte riktigt fallet. Bara kolla de bilder som ligger här så ser ni att förrutom skrämmande bilder på mig själv så är det mestadels skrytbilder på min dotter. :)

Nepp... Så är det iaf, att posta en öppen blogg är inte helt accepterat längre så blir tvungen till delad blogg om jag ska orka fortsätta. Hädanefter kommer nog den här bloggen få sina inlägg då och då, men den kommer sluta gå in på djupet.

------

Har min egna lilla hörna att fylla ut det mer djupa i själen som jag känner för att kasta ur mig. Så från och med nu (eller framöver) så delar jag in mig på denna sida och en med en fin /sensur sida. sketaful.blogg.se/sensur för att vara exakt. Hehe Hade inte mer fantasi än så :P

---------

Förövrigt tycker jag det vore trevligare ifall de som läser min blogg som är/var nära mig i mitt liv gärna skriver ett litet hej nästa gång de kikar förbi. Tycker det känns förbannat dumt att snoka runt anonymt då jag faktiskt skriver öppet här för alla och det då självklart innefattar er med.

Bilden lilltjejen målat som jag har som pressbild (iaf på vita designen) till höger finns förresten i en fin större version på min dator om ni skulle vilja ha den istället för den lilla jag förstår ni redan tankat ner. MEN då måste ni fråga först...

//MVH
Lilla gubben

Faan va svårt det är att veta in eller ut. Jag ska inte skriva om det ena och/eller det andra, samtidigt ska detta vara ett utlopp för mina tankar och en slags dagbok som slipper bli stulen och tjyvläst utan kan läsas direkt utan att lämna sin fina plats på nätet.

Men hur gör man då?

Jag har en massa tankar i huvudet som jag har en extremt stor lust att "skriva ur mig", men då kommer genast den lilla censurdjävulen upp och slänger ett "Tänk på att inte skriva ditt eller datt nu". För faan, kan ju komma upp i alla möjliga sammanhang. *suck*

Det funkar inte för mig. Antingen skriver man från djupet och får ur sig det man vill få sagt eller också skriver man inte alls. Men jag kan varken låta bli att skriva eller skriva ur alla tankar och funderingar som snurrar runt. Till och med allt jag skrivit här nu har gått både en eller två vändor genom censurdjävulen innan jag präntat ner det.

När allt tänkts igenom några gånger så blir det tjatigt och förlorar sin vikt. Då känns lusten att skriva extremt liten.


Men men... Hitta dagens censur, läs mellan raderna och se vad jag säger. Snälla...

Jag funderar på att lösenordskydda bloggen. Känns bra på något sätt att kunna hålla koll på den extremt få besökare lilla jag har här.

Låter det intressant?

Här finns fula bilder från Matfestivalen i lilla Skövde btw. :)

...av min fyraåriga dotter.

"Jag är snart stor,  det tar lång tid att bli stor men jag har redan väntat jääättelänge, så det är inte långt kvar nu"

Så har det gått några dagar sen man satt framför en domare och pratade och kortfattat så har det blivit lite ändringar.

¤ Rättegången är satt på pause. Nu är det föräldrarådgivning som gäller. Detta tycker  jag är skitbra för jag vill få det att funka, jag vill inte att min dotter ska bo enbart hos en förälder eller att en av oss föräldrar ska ha vårdnaden. Jag vill att min lilltjej ska ha känna att hon bor hos båda sina föräldrar.

Hur det kommer gå, ja det får vi se framöver men det känns bra just nu.

¤ Det kommer inte dyka upp bilder på min dotter mer här på ett tag (hör Joel hurra :P) då det vid rätten kom upp som något negativt att jag lägger upp bilder och videoklipp på min dotter här. Dels för att hon kanske inte skulle tycka om att finnas på nätet när hon är vuxen och dels för att jag inte rådfrågat min dotters mamma innan.

Fair. Iof så ändras ju inte min dotters oförstående över att hon finns på nätet även om jag skulle ha fått lov från hennes mor. Men det är en liten sak att gå med på. Jag har min dotter. det är mycket viktigare än att ag kan skryta med hur bra hon cyklar. Ni får nöja er med skryt i textform istället.



Det är det kortfattade, nu försvinner jag ett tag till. Behöver fundera...

Bara tvungen att lägga upp ett litet klipp på lillan när hon cyklar. :)
Förövrigt cyklade hon till och från dagiset hela veckan som vart hehe...


Faan. Måste sova nu. Svårt dock. Mindre än 10 timmar kvar innan jag ska vara i
rätten och få reda på om jag kommer få fortsätta ha min lilltjej hos mig. :(

Vad in i h-vete är detta jag hittade?? hahaha...

Jaha. Advokaten idag då. In och förbereda sig för hur det kommer vara i rätten om en vecka och kolla igenom senaste sakerna som dumpit ner i min brevlåda. Jag har märkt det att jag drömmer inte någonting på natten längre, gjorde jag alltid innan, undrar om det hänger ihop.

Nervös, rädd och extremt jäkla orolig är jag.


På den lite trevligare sidan kan sägas att de senaste veckorna har vart underbara ändå. Inne på tredje veckan med lilltjejen nu och de senaste två dagarna har vi vart ute och cyklat. Jeklar vad hon cyklar bra nu, bara hopp på cykeln och iväg, inga problem alls. Och fort går det (till mina nervers förtret :P)


Nepp...rusa.

...att finna orken att hålla en blogg uppdaterad.

Har hänt en massa senaste tiden iaf. Fått ytterliggare två (2) brev från advokaten angående vårdnaden. Det verkar som det blir mer och mer skitsnack nu, trodde inte det skulle det.

Ett av de sakerna som kommit upp i breven är att jag uppenbarligen skulle göra narr av mitt ex i min blogg. Det stämmer ju knappast vad jag vet, men om någon som kollar in här skulle orka så får ni gärna leta igenom min lilla blogg och berätta om ni hittar något som skulle vara rena påhopp på henne.

Och till mitt ex.. Ja.. Välkommen till min blogg :)

Iaf borde jag klassas som en på grund av mitt datorintresse.

Jag spelar t.ex. World of Warcraft, vilket genast får alla som jag berättar det till att se på mig med precis de där "Shit, vilken nörd!"-ögon som jag antar att alla riktigt nerdekade datornördar ser varje dag.

Dessutom samlar jag på mig en herredjävlars massa filmer, program och spel till datorn. Mer än någon annan jag känner (ok, känner några som samlar fler filmer, men det är ju för att de är filmnördar :P). Jag har problem att slänga något om jag väl börjar samla på det så hårddiskarna blir fler och fler istället för att jag ska klara av att rensa på saker.

En av mina "nördigare" saker at samla på är iaf spel och program till Amigan då min första alldeles egenägda dator var en Amiga 500. Jag har nog samlat på varenda spel och program som någonsin släppts och har en bunt olika versioner av de emulatorer som gör att man kan använda PCn precis som en Amiga.

Döm då min förvåning och glädje när jag kom hem idag och upptäckte att jag fått ett fint brev innehållandes Cloantos Amiga Forever. Alltså den ultimata comersiella amigasamlingen. Grymt bra då det är svindyrt, speciellt för Premiumversionen som innehåller flertalet DVD fimer med olika reportage från just den tiden då min kära första-dator var som populärast. Och uppenbarligen helt gratis!

Jag har inte beställt det och det fanns inte med en enda lapp i paketet. Ingen aning om varför jag fick det, det stod inte ens det, utan allt som stod var mitt namn och adress på kuvertet som innehöll det fina Cloantos Amiga Forever 2008 Premium Edition.

Tack säger jag, men jag vet inte till vem. :)


Nåväl...
Det finns dock en sak som skiljer mig från "nördarna". Samma sak som gör att jag kallar mig själv för Dator-intresserad och inte -nörd. Det är enligt mig det som innom alla kategorier skiljer den intresserade från nörden.

Jag väljer alltid mina kompisar och roliga saker i verkliga livet före att sitta och ugla frmaför datorn! Ringer en polare och undrar om vi ska fika, eller ringer någon och säger att det é en fest på g. Eller ja, nästan vad som helst annat som kan räknas som socialt, så säger jag alltid "Javisst!" utan att tveka och stänger genast ner det jag skulle råka göra vid datorn just då.

Nörden hade svarat "Nej, jag kan inte just nu, jag spelar"...



Tack för mig...


Ps. Jag har kvar min Amiga och den fungerar faktiskt fortfarande :P

Hösten påminner mig om mitt liv...
En grå period som egentligen innehåller en massa vackra färger, men oftast
är man för fixerad vid det trista gråa för att lägga märket till dem.