"Monsterrasen" belgisk blå är en etablerad och växande koras i Sverige, drygt tio år efter den turbulenta premiären. Upp emot 150 ton belgisk blå-kött slaktas varje år i landet. I köttdisken syns inte ursprunget.

Är det så att man smygvägen för in belgisk blå är det oacceptabelt, säger Jan Bertofft, generalsekreterare i Sveriges Konsumentråd, till TT.
Det var 1996 som lantbrukaren Gunnar Nilsson, i Viken i Skåne, under medialt buller lät inseminera fyra kor med sperma från belgisk blå. Tilltaget ledde till allmänt spott och spe och åtal för bland annat djurplågeri. Han dömdes till dagsböter.
Men trots motståndet tycks rasen ha fått fäste i Sverige. Lantbrukets Affärstidning (ATL) har kartlagt spridningen efter tio år och konstaterar att belgisk blå spritt sig från Hälsingland i norr till Simrishamn i söder.

I Jordbruksverkets centrala djurdatabas finns två renrasiga djur registrerade, men tidningens genomgång visar att det sannolikt finns 50 djur i 20 kommuner i Sverige. Ett 70-tal gårdar ska dessutom korsbefrukta vanliga kor med belgisk blå.
De djuren redovisas i registret som korsningar, men utan att tala om vilka raser som blandats, säger Christina Storm på Jordbruksverkets djuravdelning.
Tricket är att inseminera kor med sperma från belgisk blå, få den snabba köttillväxten, och därmed skapa ett högre slaktpris.
Konsumenterna har rätt att få veta vad det är för kött de äter, säger Jan Bertofft.
Grundläggande för lantbruksrörelsens och slakterinäringens motstånd, var att belgisk blå-djuren avlats så hårt att korna måste förlösas med kejsarsnitt.
För oss gäller den generella policyn att vi inte befattar oss med rasen eller korsningar av dem, säger Swedish Meats informationsdirektör Hampe Mobärg till TT.

Varje år föds 170 000 kött- och korsningskalvar i Sverige. Hur många av dem som har belgisk blå i generna vet ingen. Men enligt de uppfödare som tidningen talat med handlar det om minst 500 kalvar om året. 500 kalvar med en slaktvikt på 300 kilo motsvarar 150 ton belgisk blå-kött.
Swedish Meat har 60 procent av den svenska slaktmarknaden.
Vi kollar härstamning med djurägarintyg för att vara säkra, men redan i tredje generation är det karaktäristiska utseendet borta, så det är svårt att upptäcka dem om man manipulerat intyget, säger Hampe Mobärg.

Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet, hur är det möjligt att smussla ut 150 ton till konsumenterna, när kossans ursprung ska vara noga utsatt på prislappen?
Vad som märks ut är ursprungsland, inte vilken ras det handlar om, säger Karin Gustavsson på verkets informationsavdelning.

BELGISK BLÅ WIKIPEDIA Belgisk blå, eller Belgian Blue, är nötkreatur särskilt framavlade för högsta möjliga köttproduktion. Rasen har en mycket välutvecklad muskulatur. Orsaken är en mutation som inaktiverar myostatin, ett protein som hämmar muskeltillväxt. Rasen har varit kontroversiell i många länder och den har av kritiker ibland kallats "monstertjur". 1995 fanns det 100.000 registrerade BBV i Belgien, 15.000 i Frankrike, 5.000 vardera i Storbritannien och Nederländerna. I sex ytterligare länder fanns ett mindre antal. I Sverige är belgisk blå tillåten, däremot är fortsatt avel baserad på rasen tills vidare förbjuden. Rasen heter egentligen Belgisk blå och vit boskap, BBV, och är resultatet av en målmedveten inseminationsavel som pågått de senaste decennierna. Den blåskiftande färgen beror på tidigare korsning mellan en vit belgisk och en röd engelsk ras. Av renrasiga BBV-djur måste 86 procent förlösas med kejsarsnitt den första kalvningen enligt en vetenskaplig undersökning i Belgien. Bruket av antibiotika efter andra världskriget gjorde kejsarsnitt möjliga, vilket banade väg för avel av muskulösa djur, hos vilka bäckenöppningen är mindre och kalvarna större. Den kraftiga muskulaturen leder till högre slaktkroppsutbyte, bättre foderomvandlingsförmåga. Minskad fetthalt leder till mörare och magrare kött. De inre organen är förminskade; till exempel är levern 29 procents mindre och lungorna 22 procent mindre hos tjuren jämfört med konventionella raser. Enligt den belgiske professorn Hanset vid universitetet i Liège har denna storleksminskning ingen betydelse för djuren med motiveringen att alla däggdjur är födda med en överkapacitet hos organen. Meningarna går dock isär och det finns uppgifter om att den förminskade lungvolymen leder till ökad känslighet mot virusinfektioner i andningsorganen. Det har påståtts att avkomman är särskilt drabbad av stress och virussjukdomar.

Det känns väl kul att inte veta vad man trycker i sig?