Personlighetstest
Utåtriktad Upplevande Abstrakt Känslostyrd person
I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag
http://www.zapera.com/survey/demo/personality/
I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag
| | | ||
| Inåtvänd |   | Utåtriktad |
| Planläggande | | Upplevande |
| Konkret | | Abstrakt |
| Tänkare | | Känslostyrd |
SÅDAN ÄR DU:
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Juppz, detta ska uppenbarligen vara vem jag är. Varför inte testa ni med på:
http://www.zapera.com/survey/demo/personality/
Blir så trött...
Låg i soffan och slökollade på TV när den jekla reklamen för Sofies Mode gick för sjuttioelfte gången. Samma sätt att prata på som alla andra coola mode-människor pratat i varenda jekla reklam eller program som ska handla om det som är "inne" just nu. Och det gör mig bara så förbannad.
Det räcker väl med något program och någon tidning, men allt, precis allt, ska handla om vad de kallar mode (och jag kallar "the lifestyle of the brat"). Jag blir så sur för att det känns som att mänskligheten urhålkas på sin egna vilja. Överallt ser jag människor som blint följer i modevågens spår. Letar upp de rätta kläderna, pratar om de rätta sakerna och spenderar så mycket tid de kan med en cafe latte (eller vad nu faan de dricker) tillsammans med den likasinnade polaren som har samma märke på sina kläder fast i en annan nyans.
Det påminner mig om en av de kolumner som står i varje nummer av metro. Kommer inte ihåg vem som skrev det, eller när, men högst ett par månader gammal kolumn var det iaf. Han (för det var iaf en han) skrev om hur det gamla herdeliga arbetande har slutat vara betydelsefullt i människors sinnen. Arbetarklassen hänger på trenden att "mingla" och det är nu imponerande, viktigt och ses som en bra sak att spendera hela dagarna och kvällarna med att bara mingla på olika tillställningar, prata med andra minglande människor och påpeka vilka man känner innom vilka kretsar, etc. Skryta om vilka kontakter man har, se rik ut fast utan att igentligen göra ett skit har blivit accepterat som det viktiga i livet, typ.
Jag blir förbannad över hela ytligheten i allt detta. Vart tar själva människan vägen när han döms efter sitt konto, märke på kläderna och vilka han känner? Jag klär mig inte moderikt alls, jag avskyr t.o.m. att shoppa (får man det i dagebns samhälle, jag kanske bryter mot någon ny lag nu?), jag är sen flera månader bakåt arbetslös och de få slantar jag får in nu går direkt till min dotters nöjen framför mina egna. Enligt de värderingar som verkar gälla nu så skulle man ju kunna kalla mig värdelös. Jag spenderar ingen tid med att mingla runt på stans innekrogar och skryta för främmande människor om mina kunskaper innom vad faan det nu ska handla om.
Usch, orkar inte ens skriva mer om skiten, blir bara sur... Är folk hjärntvättade zombies idag?
Förövrigt har min dag varit helt underbar. Hemma hos extraföräldrarna och firat syrrans födelsedag tillsammans med bröderna och deras barn. Det enda som igentligen fattades var min dotter eftersom hon och äldsta dottern till brorsan leker så bra ihop. Fast det jämnades upp av att jag och hon lekta förbannat bra istället, blev en utmaning för min dåliga kondis och extra slitage på mina knän av allt runtspringande, kurragömmalekande och krypandes. :)
Helgrillad kalkon var suveränt gott det med. Tack för allt det, älskar er. :)
Det räcker väl med något program och någon tidning, men allt, precis allt, ska handla om vad de kallar mode (och jag kallar "the lifestyle of the brat"). Jag blir så sur för att det känns som att mänskligheten urhålkas på sin egna vilja. Överallt ser jag människor som blint följer i modevågens spår. Letar upp de rätta kläderna, pratar om de rätta sakerna och spenderar så mycket tid de kan med en cafe latte (eller vad nu faan de dricker) tillsammans med den likasinnade polaren som har samma märke på sina kläder fast i en annan nyans.
Det påminner mig om en av de kolumner som står i varje nummer av metro. Kommer inte ihåg vem som skrev det, eller när, men högst ett par månader gammal kolumn var det iaf. Han (för det var iaf en han) skrev om hur det gamla herdeliga arbetande har slutat vara betydelsefullt i människors sinnen. Arbetarklassen hänger på trenden att "mingla" och det är nu imponerande, viktigt och ses som en bra sak att spendera hela dagarna och kvällarna med att bara mingla på olika tillställningar, prata med andra minglande människor och påpeka vilka man känner innom vilka kretsar, etc. Skryta om vilka kontakter man har, se rik ut fast utan att igentligen göra ett skit har blivit accepterat som det viktiga i livet, typ.
Jag blir förbannad över hela ytligheten i allt detta. Vart tar själva människan vägen när han döms efter sitt konto, märke på kläderna och vilka han känner? Jag klär mig inte moderikt alls, jag avskyr t.o.m. att shoppa (får man det i dagebns samhälle, jag kanske bryter mot någon ny lag nu?), jag är sen flera månader bakåt arbetslös och de få slantar jag får in nu går direkt till min dotters nöjen framför mina egna. Enligt de värderingar som verkar gälla nu så skulle man ju kunna kalla mig värdelös. Jag spenderar ingen tid med att mingla runt på stans innekrogar och skryta för främmande människor om mina kunskaper innom vad faan det nu ska handla om.
Usch, orkar inte ens skriva mer om skiten, blir bara sur... Är folk hjärntvättade zombies idag?
Förövrigt har min dag varit helt underbar. Hemma hos extraföräldrarna och firat syrrans födelsedag tillsammans med bröderna och deras barn. Det enda som igentligen fattades var min dotter eftersom hon och äldsta dottern till brorsan leker så bra ihop. Fast det jämnades upp av att jag och hon lekta förbannat bra istället, blev en utmaning för min dåliga kondis och extra slitage på mina knän av allt runtspringande, kurragömmalekande och krypandes. :)
Helgrillad kalkon var suveränt gott det med. Tack för allt det, älskar er. :)
Dr. Phil?
I scored 47 on Dr. Phil's personality testOthers see you as fresh, lively, charming, amusing, practical and always interesting; someone who's constantly in the center of attention, but sufficiently well-balanced not to let it go to their head. They also see you as kind, considerate, and understanding; someone who will always cheer them up and help them out.
Haha Skrattretande fel... eller?
Kalasat klart!
Sådär. Nu har jag vart och firat lilltjejen och det var faktiskt riktigt trevligt, om än lite segt.
Det var bara jag, lilltjejens mamma, hennes man, lilltjejens mormor och farmor som var där.
Ja och två vänner till lilltjejens mormor.
Så det blev tårta, kaffe och skvaller medans jag och exet byttes åt med att leka med lilltjejen.
Tog lite bilder och tre av dem lägger jag upp här :)
Lilltjejen blåser ut ljusen
Första tårtbiten :)
Jupp. En trumpet fick hon :P
Det var inte mycket till presenter hon fick idag. Alla presenter från sin mamma fick hon ju när hon fyllde igår och alla presenter från mig och min del av släkten får hon när vi har ett "extra kalas" när hon är hemma hos mig igen.
Det finns lite positiva saker med separerade föräldrar ändå, det blir dubbelt upp av alla högtider :P
Det var bara jag, lilltjejens mamma, hennes man, lilltjejens mormor och farmor som var där.
Ja och två vänner till lilltjejens mormor.
Så det blev tårta, kaffe och skvaller medans jag och exet byttes åt med att leka med lilltjejen.
Tog lite bilder och tre av dem lägger jag upp här :)
Lilltjejen blåser ut ljusen
Första tårtbiten :)
Jupp. En trumpet fick hon :P
Det var inte mycket till presenter hon fick idag. Alla presenter från sin mamma fick hon ju när hon fyllde igår och alla presenter från mig och min del av släkten får hon när vi har ett "extra kalas" när hon är hemma hos mig igen.
Det finns lite positiva saker med separerade föräldrar ändå, det blir dubbelt upp av alla högtider :P
Ah... Ruskiga tid.
Inte en flinga snö på flera veckor har det synts i den lilla hålan jag bor i och det känns så jekla tråkigt. Önskar det kunde komma lite snö så att jag och lilltjejen hinner åka lite pulka och bygga lite snögubbar innan våren kommer hit. Det ända positiva med det här tråkiga vädret som är skulle väl vara att det just nu är snustorrt och svinkallt ute, så absolut inget slask. Alltid något.
Nåväl, prata väder görs det så mycket överallt ändå
Veckan som vart nu har nog varit en av de knepigaste på länge för mig och om man ska snacka om att vända upp och ner på dygnsrytm så är jag nog först i kön. Måndagen började bra däremot, var upp med tuppen och allt var bara hur skönt som helst. Fast det berodde ju på att jag hade lilltjejen här då som gav mig något att fokusera mig på. Eftersom hon skulle hämtas av sin mamma på eftermiddagen då våra två veckor tillsammans var slut så blev det, som alla dessa måndagar med lilltjejen brukar bli, en extra stor mys och lekdag.
Men så fort lilltjejen hade åkt med sin mamma så la sig samma jekla gråa moln sig över mig, alltid samma sak. Fast det är inte så farligt i början, vi är ju en grupp polare som alltid fikar tillsammans på fiket i stan varje måndagskväll och det gör ju att tankarna hålls i schack så länge.
Efter måndagsfikat drog vi hem till mig ett gäng, slängde i oss lite tacos och kollade på en film. Det var också jekla trevligt, sällskap är alltid trevligt. Men så fort polarna åkt (vid 1 tiden på natten) så sitter jag där, själv, ensam och med en otrolig saknad efter lilltjejen. Alltid samma sak. Kunde inte sova heller, ville inte ens det för då skulle bara nästa dag börja fortare och jag hade ingen lust till att behöva möta en ny dag när jag mådde skit, så det var en vaken natt för mig.
Och så började det. Jag la mig kl. 06:00 på tisdags morgon och somnade tillslut. När jag vaknade, då var klockan 01:30, på onsdags natten(!). Och inte kunde jag somna om efter att sovit i över 18 timmar i sträck, så det var bara att hålla sig vaken. Det blev en extremt trött dag och efter att fikat igen med några polare på dan så kom jag hem helt utmattad vid 18-tiden, slängde mig på sängen med kläderna på och slocknade.
Vaknade kl. 02:00 och kunde inte sova mer...
Så torsdagen blev samma sega dag som onsdagen hade varit, men nu lyckades jag hålla mig vaken tills efter 19-tiden iaf och sen gick jag och la mig "på riktigt" (ta av kläderna, borsta tänderna och allt det där) och lyckades sova ända tills kl. 8 på morgonen. Så nu har jag ju äntligen vänt tillbaka dygnet iaf. Men det tog nästan hela veckan.
Igår var det förövrigt den 15 februari, precis 4 år sedan lilltjejen kom till världen, och idag är det ett kalas hos hennes mamma som jag ska ta mig till snart. Så jag får ju se lilltjejen lite extra de här två veckorna utan nu, och det känns underbart. Men det är jobbigt att jag inte kan fungera utan att ha henne hos mig. Alltid samma sak, går in i väggen så fort hon har åkt härifrån och har full koll på allt när hon väl är här.
Nåja, måste slänga mig in i duschen nu och se till att jag är klar i tid. Bara någon timme kvar innan det är dags för kalas. Tror jag måste skaffa mig ett jobb snart om jag ska kunna hålla kolla på dagarna med, usch, suck och spy..
Ajja, ett rörigt inlägg idag, precis som mitt huvud. Men bättre än inget inlägg iaf.
Nåväl, prata väder görs det så mycket överallt ändå
Veckan som vart nu har nog varit en av de knepigaste på länge för mig och om man ska snacka om att vända upp och ner på dygnsrytm så är jag nog först i kön. Måndagen började bra däremot, var upp med tuppen och allt var bara hur skönt som helst. Fast det berodde ju på att jag hade lilltjejen här då som gav mig något att fokusera mig på. Eftersom hon skulle hämtas av sin mamma på eftermiddagen då våra två veckor tillsammans var slut så blev det, som alla dessa måndagar med lilltjejen brukar bli, en extra stor mys och lekdag.
Men så fort lilltjejen hade åkt med sin mamma så la sig samma jekla gråa moln sig över mig, alltid samma sak. Fast det är inte så farligt i början, vi är ju en grupp polare som alltid fikar tillsammans på fiket i stan varje måndagskväll och det gör ju att tankarna hålls i schack så länge.
Efter måndagsfikat drog vi hem till mig ett gäng, slängde i oss lite tacos och kollade på en film. Det var också jekla trevligt, sällskap är alltid trevligt. Men så fort polarna åkt (vid 1 tiden på natten) så sitter jag där, själv, ensam och med en otrolig saknad efter lilltjejen. Alltid samma sak. Kunde inte sova heller, ville inte ens det för då skulle bara nästa dag börja fortare och jag hade ingen lust till att behöva möta en ny dag när jag mådde skit, så det var en vaken natt för mig.
Och så började det. Jag la mig kl. 06:00 på tisdags morgon och somnade tillslut. När jag vaknade, då var klockan 01:30, på onsdags natten(!). Och inte kunde jag somna om efter att sovit i över 18 timmar i sträck, så det var bara att hålla sig vaken. Det blev en extremt trött dag och efter att fikat igen med några polare på dan så kom jag hem helt utmattad vid 18-tiden, slängde mig på sängen med kläderna på och slocknade.
Vaknade kl. 02:00 och kunde inte sova mer...
Så torsdagen blev samma sega dag som onsdagen hade varit, men nu lyckades jag hålla mig vaken tills efter 19-tiden iaf och sen gick jag och la mig "på riktigt" (ta av kläderna, borsta tänderna och allt det där) och lyckades sova ända tills kl. 8 på morgonen. Så nu har jag ju äntligen vänt tillbaka dygnet iaf. Men det tog nästan hela veckan.
Igår var det förövrigt den 15 februari, precis 4 år sedan lilltjejen kom till världen, och idag är det ett kalas hos hennes mamma som jag ska ta mig till snart. Så jag får ju se lilltjejen lite extra de här två veckorna utan nu, och det känns underbart. Men det är jobbigt att jag inte kan fungera utan att ha henne hos mig. Alltid samma sak, går in i väggen så fort hon har åkt härifrån och har full koll på allt när hon väl är här.
Nåja, måste slänga mig in i duschen nu och se till att jag är klar i tid. Bara någon timme kvar innan det är dags för kalas. Tror jag måste skaffa mig ett jobb snart om jag ska kunna hålla kolla på dagarna med, usch, suck och spy..
Ajja, ett rörigt inlägg idag, precis som mitt huvud. Men bättre än inget inlägg iaf.
Obamas planer för 2008
Mitt liv är verkligen upp o ner...
Det är onsdag nu, kl. är över tolv på natten (ja 1:29) och om någon frågar mig vad jag minns från tisdagen så har jag inte mycket att svara.
Faan. Det känns alltid som att jag börjar få grepp om mitt liv efter att lilltjejen vart här men så vänder det alltid helt om bara någon dag efter att hon åkt till sin mamma. Varför ska det vara så?
I måndags hade jag och lilltjejen jättekul och lekte och hade oss. Sen kom hennes mamma och hämtade henne vid halv fem och jag drog en sväng in till fiket i stan och fikade med polarna. Sen blev det film och tacos hos mig, vilket oxå var trevligt.
Vid tolvtiden så drog polarna hemmåt och jag satt några timmar vid datan innan jag la mig. Vaknade vid 10-tiden och insåg att jag missat mitt möte med psykologen så ringde och bokade om, vilket inte var något större problem.
Sen la jag mig en stund till... Vaknade för 30 minuter sen! Vafaan. Jag har sovit bort hela tisdagen. En hel jekla dag!
Ska lägga mig och se om jag kan somna o sova bort den här natten med, så kanske jag för första gången på länge är utvilad på dan..
*suck*
Faan. Det känns alltid som att jag börjar få grepp om mitt liv efter att lilltjejen vart här men så vänder det alltid helt om bara någon dag efter att hon åkt till sin mamma. Varför ska det vara så?
I måndags hade jag och lilltjejen jättekul och lekte och hade oss. Sen kom hennes mamma och hämtade henne vid halv fem och jag drog en sväng in till fiket i stan och fikade med polarna. Sen blev det film och tacos hos mig, vilket oxå var trevligt.
Vid tolvtiden så drog polarna hemmåt och jag satt några timmar vid datan innan jag la mig. Vaknade vid 10-tiden och insåg att jag missat mitt möte med psykologen så ringde och bokade om, vilket inte var något större problem.
Sen la jag mig en stund till... Vaknade för 30 minuter sen! Vafaan. Jag har sovit bort hela tisdagen. En hel jekla dag!
Ska lägga mig och se om jag kan somna o sova bort den här natten med, så kanske jag för första gången på länge är utvilad på dan..
*suck*
Facebooks alla jekla adds!
Hahaha... Facebook har en hel del onödiga adds (en hel del = oändligt).
Enligt en av dem iaf fick jag fram detta om mig:
Hahahaha... Yeah right. :P
Enligt en av dem iaf fick jag fram detta om mig:
Hahahaha... Yeah right. :P
Barnens hus.
Idag har lilltjejen och min kusins dotter fått leka av sig ordentligt.
Hela dagen har spenderats på Barnens hus nämligen. Ett ställe anpassat för barnen att få leka av sig ordentligt i. För 30 kronor får man springa runt överallt bland alla rum. Det finns fantasi rum fyllda med princess-, bröllops-, prins- och massa andra kläder/dräkter. Det finns rum där de kan leka affär, bussförare, rockstjärna och en massa massa mer. Varför inte hoppa från en sen, rakt ner i ett hav av kuddar?
Det är ett ställe som är guld värt. Efter att man lekt en stund kan man ju sätta sig med sin medtagna mat köken/fikarummen eller gå ttll deras egna fik/restaurang och köpa mat därifrån. Sedan kan man ta träfigurer av olika kända sagofigurer och måla i de färger man vill, för att sen köpa med sig dem för en tia eller två.
Det är bara så grymt bra, och att se lilltjejen så överlycklig, det gör ju mig så himla glad med. :)
Hela dagen har spenderats på Barnens hus nämligen. Ett ställe anpassat för barnen att få leka av sig ordentligt i. För 30 kronor får man springa runt överallt bland alla rum. Det finns fantasi rum fyllda med princess-, bröllops-, prins- och massa andra kläder/dräkter. Det finns rum där de kan leka affär, bussförare, rockstjärna och en massa massa mer. Varför inte hoppa från en sen, rakt ner i ett hav av kuddar?
Det är ett ställe som är guld värt. Efter att man lekt en stund kan man ju sätta sig med sin medtagna mat köken/fikarummen eller gå ttll deras egna fik/restaurang och köpa mat därifrån. Sedan kan man ta träfigurer av olika kända sagofigurer och måla i de färger man vill, för att sen köpa med sig dem för en tia eller två.
Det är bara så grymt bra, och att se lilltjejen så överlycklig, det gör ju mig så himla glad med. :)
Det har gått ett tag...
Sen jag skrev något speciellt sist. Men men, det är sån jag är. Att sätta sig och skriva rad efter rad varje dag är inget jag orkar med. Trots allt är en blogg just det man själv vill att den ska vara och min är en där jag skriver något i när jag orkar...
Jag kan ju börja med att lägga till lite till det korta inlägg från i onsdags där jag och lilltjejn var på badhuset här i stan i över fyra timmar. En liten bild och en kort rad om att hon sov gott är ju helt ok. Men jag har även en liten film därifrån på lilltjejen "in action". Så förbannat söt, och allt annat än rädd för vatten :P
Nu i helgen var det avskedsfest för Flemming också. Han hade ju som sagt lagt ner sin bokhandel som fungerat som en mötesplats för oss människor innom alla grupper och kategorier. Det var helt otroligt vad påverkad man blev av att vara där och jag vet att det var mer än en person som satt med tårfyllda ögon. Att en bokhandel kan lämna ett sådant spår i själen, det är speciellt. Men Flemming är en mycket speciell person så.
Spelade in hans tal men missade de andras (missade början av hans tal med iof, men mesta finns med.)
Flemmings tal på festen
Förövrigt finns han med c:a 1½ minut in på SVTs seria Andra Avenyn avsnitt 53. Bara att gå in på svt.se och kolla om ni nu skulle ha lust me det :P
Nåväl, det var väl en snabbgenomgång av vad jag gjort senast iaf.
Idag var jag och pratade med psykologen igen, vilket slutade precis likadant som förra gången. Det vill säga förlängd sjukskrivning tills nästa möte som bokades in redan om en vecka. Hon kan inte få grepp om mig riktigt. Enligt testet jag fick göra så led jag av en djup depression. Jag fick visst skyhöga dpp-poäng på det. Men samtidigt så verkar jag må bra av struktur i mitt liv och ett arbete kanske skulle vara precis det jag skulle behöva.
Jag vet vad jag skulle behöva, och det passar inte in i någon av de mallar de har tyvärr. Det är som en quinna sa för ett tag sen (eller skrev), typiskt att man ska hamna någonstans mitt emellan alla syntom som finns istället för att bara få ett rakt besked av vad man lider av så att de kan sätta in en kur mot det.
Japp, ett helvete. Undrar om någon alls kan hamna innaför deras mallar igentligen... Ajja...
Har för övrigt kollat igenom lite bilder från 2001 och framåt (förrutom en eller två bilder från sent 90-tal) och kommer nog göra ett liten tidslinje/kollage av dem så man kan få en liten inblick i hur otroligt ung och vacker jag fortfarande är hahaha... Eller ja, se mina förändringar under åren iaf...
Jag kan ju börja med att lägga till lite till det korta inlägg från i onsdags där jag och lilltjejn var på badhuset här i stan i över fyra timmar. En liten bild och en kort rad om att hon sov gott är ju helt ok. Men jag har även en liten film därifrån på lilltjejen "in action". Så förbannat söt, och allt annat än rädd för vatten :P
Nu i helgen var det avskedsfest för Flemming också. Han hade ju som sagt lagt ner sin bokhandel som fungerat som en mötesplats för oss människor innom alla grupper och kategorier. Det var helt otroligt vad påverkad man blev av att vara där och jag vet att det var mer än en person som satt med tårfyllda ögon. Att en bokhandel kan lämna ett sådant spår i själen, det är speciellt. Men Flemming är en mycket speciell person så.
Spelade in hans tal men missade de andras (missade början av hans tal med iof, men mesta finns med.)
Förövrigt finns han med c:a 1½ minut in på SVTs seria Andra Avenyn avsnitt 53. Bara att gå in på svt.se och kolla om ni nu skulle ha lust me det :P
Nåväl, det var väl en snabbgenomgång av vad jag gjort senast iaf.
Idag var jag och pratade med psykologen igen, vilket slutade precis likadant som förra gången. Det vill säga förlängd sjukskrivning tills nästa möte som bokades in redan om en vecka. Hon kan inte få grepp om mig riktigt. Enligt testet jag fick göra så led jag av en djup depression. Jag fick visst skyhöga dpp-poäng på det. Men samtidigt så verkar jag må bra av struktur i mitt liv och ett arbete kanske skulle vara precis det jag skulle behöva.
Jag vet vad jag skulle behöva, och det passar inte in i någon av de mallar de har tyvärr. Det är som en quinna sa för ett tag sen (eller skrev), typiskt att man ska hamna någonstans mitt emellan alla syntom som finns istället för att bara få ett rakt besked av vad man lider av så att de kan sätta in en kur mot det.
Japp, ett helvete. Undrar om någon alls kan hamna innaför deras mallar igentligen... Ajja...
Har för övrigt kollat igenom lite bilder från 2001 och framåt (förrutom en eller två bilder från sent 90-tal) och kommer nog göra ett liten tidslinje/kollage av dem så man kan få en liten inblick i hur otroligt ung och vacker jag fortfarande är hahaha... Eller ja, se mina förändringar under åren iaf...
Hur sover/sov ni?
Varför köpa ny mobil?
När man kan få en gammal (eller i det här fallet 2) för en mycket mindre slant?
Jag har haft min gamla sletna Sony Ericsson K700i sen den kom för drygt 3-4(?) år sedan, varav styrspaken för att bläddra i menyn la av för drygt ett år sen. Att den dessutom legat i fickan medans jag hoppat i sjön och min dotter slängt den i toaletten två gånger har ju knappast hjälpt. :P
Ett tag dog den helt, men eftersom jag i min bekantskapskrets inte var ensam om att äga en mobil av den modellen, som dessutom var trasig, så lyckades jag samla ihop fyra extra K700i:or (trasiga) från polarna och efter att man plockat en del här och en del där så lyckades jag bygga ihop en hyfsat fungerande mobil igen.
Men styrspaken har alltid "glappat" och det har stört mig hela den tiden, men nu är det slut på det :D
500:- slänger lilla jag ut och i får då en Sony Ericsson S700i OCH en Samsung SGH-Z400
Från vänster: Sony Ericsson K700i, Sony Ericsson S700i, Samsung SGH-Z400
Inte så jekla farligt för en femhundring, eller? Vad ska man med senaste skiten för endå? Huvudsaken är ju att de går att ringa med :P
Jag har haft min gamla sletna Sony Ericsson K700i sen den kom för drygt 3-4(?) år sedan, varav styrspaken för att bläddra i menyn la av för drygt ett år sen. Att den dessutom legat i fickan medans jag hoppat i sjön och min dotter slängt den i toaletten två gånger har ju knappast hjälpt. :P
Ett tag dog den helt, men eftersom jag i min bekantskapskrets inte var ensam om att äga en mobil av den modellen, som dessutom var trasig, så lyckades jag samla ihop fyra extra K700i:or (trasiga) från polarna och efter att man plockat en del här och en del där så lyckades jag bygga ihop en hyfsat fungerande mobil igen.
Men styrspaken har alltid "glappat" och det har stört mig hela den tiden, men nu är det slut på det :D
500:- slänger lilla jag ut och i får då en Sony Ericsson S700i OCH en Samsung SGH-Z400
Från vänster: Sony Ericsson K700i, Sony Ericsson S700i, Samsung SGH-Z400
Inte så jekla farligt för en femhundring, eller? Vad ska man med senaste skiten för endå? Huvudsaken är ju att de går att ringa med :P
Dagens outfit
På väg till dagis (eller ja, förskolan heter det ju nu)
Se hit!
Ja, det är sant!
Jag har nu blivit en "modeblogg"!
Haha... *suck* Dålig förmiddagshumor blandat med en stor del uttråkning drar verkligen fram det sämsta i mig. Nu menar jag det som något depressivt, utan bara dålig humor. :)
Till vänster har vi lilltjejen iaf som poserar med dagens dagis-garderob.
Vad som inte syns så bra under är iaf en brun Kitty t-shirt (katten, inte deckaren), ett par bruna byxor med Milla (Alfons Åhbergs bästa tjejkompis) och en brun luvjumper med glitter. Dagens färg är brunt med andra ord.
Jackan ser ni ju så använd ögonen. :P
Vart är då alla dessa gudomligt vackra plagg inhandlade?
Ja, jag har inte den blekaste haha, jag har köpt från de flesta ställen, Milla är ju specialbeställt från en "Alfons-site" och jackan är inhandlad på tradera :P
Ja, antar att jag inte skulle kunna driva en modeblogg trots allt? Haha... Men varför skulle jag vilja iof? Ajja, uttråkad.
Nepp... Strax dags att diska. Har haft en underbar dag igår iaf och den här dagen började riktigt bra med. Lilltjejen väckte mig och sa lugnt att väckarklockan hade ringt men att hon stängt av den. Så första tanken var ju att jag hade försovit mig, men jag har en så duktig liten dotter som faktiskt stängde av klockan och sedan väckte mig direkt efteråt, så ingen tid förlorad i drömmarnas värld.
Frukost för lilltjejen medans jag plockade fram dagens garderob och bara glada miner från lillan. Hur mysigt trevlig morgon som helst, och tro mig, det är inte alltid så. Sedan var det iväg till "dagis" med lillan och sen hem för att snart plocka iordning i lyan lite. Och inte ens avlämningen på "dagis" kunde ta bort min dotters glada humör, underbart! Hoppas det finns kvar när jag ska hämta henne i eftermiddag nu bara. :)
Hela dagen igår var likadan förresten. Hämtade lilltjejen på dagiset kl. 14 efter över två veckor av ensamhet (för mitt liv utan min dotter är verkligen ensamt) och det var bara glada miner från att vi gick från dagiset till att lilltjejen la sig för att sova på kvällen. Och då var hon ändå med inne på Willys i en timma för att hjälpa pappa plocka iordning mat för runt 1400 spänn. Hon brukar avsky mataffärer efter c:a 5 min och det brukar alltid sluta med att jag får handla resten en annan dag när någon kan leka med min dotter under tiden.
Ja, jag måste erkänna att jag är helt förbryllad igentligen. Pratade med exet några gånger under veckorna lilltjejen vart där och hon uttryckte sin oro över att lillan börjat suga på tummen (vilket hon aldrig gjort innan). Det var det ena och det andra om att hon känner sig otrygg m.m. Men förrutom precis när jag hämtade henne på dagis så har lilltjejens tummar hållt sig borta från hennes mun, så då måste hon ju känna sig trygg hos mig iaf, eller?
Oh well... Min enda "chock" jag igentligen haft under dygnet som gått nu, det var nog klädvalet min dotter hade när jag hämtade henne. Mitt ex har alltid haft ett bättre öga för att matcha kläder och få det att se bra ut. Jag kollar in i en garderob och ser bara en massa kläder och vet inte vad som passar med vad känns det som, men käre exet har alltid haft lätt för det. Men hennes kläder igår...
Det kanske bara är jag, men blir det inte lite för mycket med detta?
Jag menar, bara jackan och ett par helfärgade byxor hade kanske fungerat, men ja...
Ja, jag är så förbryllad över klädvalet att det fick mig att ta upp det här, det säger väl något?
För det handlar inte om att prata negativt om mitt ex, som sagt, alltid annars har hon en underbar klädsmak,
så jag vill väl igentligen bara vädra ur mina tankar på ifall det kanske bara är jag som tycker det blev lite mycket...
Ajja...
Se hit!Ja, det är sant!
Jag har nu blivit en "modeblogg"!
Haha... *suck* Dålig förmiddagshumor blandat med en stor del uttråkning drar verkligen fram det sämsta i mig. Nu menar jag det som något depressivt, utan bara dålig humor. :)
Till vänster har vi lilltjejen iaf som poserar med dagens dagis-garderob.
Vad som inte syns så bra under är iaf en brun Kitty t-shirt (katten, inte deckaren), ett par bruna byxor med Milla (Alfons Åhbergs bästa tjejkompis) och en brun luvjumper med glitter. Dagens färg är brunt med andra ord.
Jackan ser ni ju så använd ögonen. :P
Vart är då alla dessa gudomligt vackra plagg inhandlade?
Ja, jag har inte den blekaste haha, jag har köpt från de flesta ställen, Milla är ju specialbeställt från en "Alfons-site" och jackan är inhandlad på tradera :P
Ja, antar att jag inte skulle kunna driva en modeblogg trots allt? Haha... Men varför skulle jag vilja iof? Ajja, uttråkad.
Nepp... Strax dags att diska. Har haft en underbar dag igår iaf och den här dagen började riktigt bra med. Lilltjejen väckte mig och sa lugnt att väckarklockan hade ringt men att hon stängt av den. Så första tanken var ju att jag hade försovit mig, men jag har en så duktig liten dotter som faktiskt stängde av klockan och sedan väckte mig direkt efteråt, så ingen tid förlorad i drömmarnas värld.
Frukost för lilltjejen medans jag plockade fram dagens garderob och bara glada miner från lillan. Hur mysigt trevlig morgon som helst, och tro mig, det är inte alltid så. Sedan var det iväg till "dagis" med lillan och sen hem för att snart plocka iordning i lyan lite. Och inte ens avlämningen på "dagis" kunde ta bort min dotters glada humör, underbart! Hoppas det finns kvar när jag ska hämta henne i eftermiddag nu bara. :)
Hela dagen igår var likadan förresten. Hämtade lilltjejen på dagiset kl. 14 efter över två veckor av ensamhet (för mitt liv utan min dotter är verkligen ensamt) och det var bara glada miner från att vi gick från dagiset till att lilltjejen la sig för att sova på kvällen. Och då var hon ändå med inne på Willys i en timma för att hjälpa pappa plocka iordning mat för runt 1400 spänn. Hon brukar avsky mataffärer efter c:a 5 min och det brukar alltid sluta med att jag får handla resten en annan dag när någon kan leka med min dotter under tiden.
Ja, jag måste erkänna att jag är helt förbryllad igentligen. Pratade med exet några gånger under veckorna lilltjejen vart där och hon uttryckte sin oro över att lillan börjat suga på tummen (vilket hon aldrig gjort innan). Det var det ena och det andra om att hon känner sig otrygg m.m. Men förrutom precis när jag hämtade henne på dagis så har lilltjejens tummar hållt sig borta från hennes mun, så då måste hon ju känna sig trygg hos mig iaf, eller?
Oh well... Min enda "chock" jag igentligen haft under dygnet som gått nu, det var nog klädvalet min dotter hade när jag hämtade henne. Mitt ex har alltid haft ett bättre öga för att matcha kläder och få det att se bra ut. Jag kollar in i en garderob och ser bara en massa kläder och vet inte vad som passar med vad känns det som, men käre exet har alltid haft lätt för det. Men hennes kläder igår...
Det kanske bara är jag, men blir det inte lite för mycket med detta?
Jag menar, bara jackan och ett par helfärgade byxor hade kanske fungerat, men ja...
Ja, jag är så förbryllad över klädvalet att det fick mig att ta upp det här, det säger väl något?
För det handlar inte om att prata negativt om mitt ex, som sagt, alltid annars har hon en underbar klädsmak,
så jag vill väl igentligen bara vädra ur mina tankar på ifall det kanske bara är jag som tycker det blev lite mycket...
Ajja...
Slut på en Era...
Flemmings Bokhandel hade sin sista öppna dag nu i lördags.
Jaha tänker de oinvigda direkt, en bokhandel har stängt, det finns väl flera? Men det är just här skon klämmer... Det finns massor med bokhandlare, men det finns bara en Flemming och ingen kan ta den platsen han hade, aldrig någonsin. I 15 år har han varit en trygg punkt i mitt och många andra människors liv. 16 år för vissa men jag var inte med det första året.
När man är på stan, hemma, fikar. Ja oavsett vart, så har man alltid sina fördomar, sin syn på andra människor. Sitter det en polis, en gothare, en gammal tant, en ung kille, en "brat" m.m. på samma fik så sitter de inte vid samma bord. Och beroende på vem du är så sätter du dig hos den som du av vana umgås med. (Jag babblar, jag vet)
På flemmings gick man in oavsett om man skulle köpa en bok eller inte. När jag bodde i GBG och kom förbi Skövde på besök så hann man alltid kika in hos Flemming. Packning och allting följde med på de snabbvisiterna och herr Flemmings reaktion var alltid den samma. "-Hej, Sätt dig och ta dig en kaffe!"
Hos flemming drack man kaffe vid ett litet jekla bord bredvid kassan. Var det inga kunder som behövde hjälp så satt han där med och pratade om allt mellan himmel och jord. Eller om man inte mådde bra, då var han den tysta som lyssnade när man behövde tömma ur sig livets orättvisor, eller också var han den vise som kom med alla de raka ärliga råden. Alltid ärliga.
Och hos flemming satt alla vi olika människor som aldrig skulle varken umgås eller prata med varandra annars. (Vad har jag och en Star Trek fanatiker som läser matte F och skriver eget programmeringsspråk gemensamt liksom?) Hos flemming pratade vi alla glatt med varandra, och man fick en insyn i andra världar än den man själv levde i.
Hur många som inte var med hos Flemming kan berätta att de grät när en bokhandel las ner?
Det går verkligen inte att förklara, men ögonen blir tårögda av att tänka på det...
Så tack Herr Flemming Mauritzén för all den tid du get mig.
Tack för att du varit en underbar bokhandlare, psykolog, rådgivare och vän under 15 års tid.
Jaha tänker de oinvigda direkt, en bokhandel har stängt, det finns väl flera? Men det är just här skon klämmer... Det finns massor med bokhandlare, men det finns bara en Flemming och ingen kan ta den platsen han hade, aldrig någonsin. I 15 år har han varit en trygg punkt i mitt och många andra människors liv. 16 år för vissa men jag var inte med det första året.
När man är på stan, hemma, fikar. Ja oavsett vart, så har man alltid sina fördomar, sin syn på andra människor. Sitter det en polis, en gothare, en gammal tant, en ung kille, en "brat" m.m. på samma fik så sitter de inte vid samma bord. Och beroende på vem du är så sätter du dig hos den som du av vana umgås med. (Jag babblar, jag vet)
På flemmings gick man in oavsett om man skulle köpa en bok eller inte. När jag bodde i GBG och kom förbi Skövde på besök så hann man alltid kika in hos Flemming. Packning och allting följde med på de snabbvisiterna och herr Flemmings reaktion var alltid den samma. "-Hej, Sätt dig och ta dig en kaffe!"
Hos flemming drack man kaffe vid ett litet jekla bord bredvid kassan. Var det inga kunder som behövde hjälp så satt han där med och pratade om allt mellan himmel och jord. Eller om man inte mådde bra, då var han den tysta som lyssnade när man behövde tömma ur sig livets orättvisor, eller också var han den vise som kom med alla de raka ärliga råden. Alltid ärliga.
Och hos flemming satt alla vi olika människor som aldrig skulle varken umgås eller prata med varandra annars. (Vad har jag och en Star Trek fanatiker som läser matte F och skriver eget programmeringsspråk gemensamt liksom?) Hos flemming pratade vi alla glatt med varandra, och man fick en insyn i andra världar än den man själv levde i.
Hur många som inte var med hos Flemming kan berätta att de grät när en bokhandel las ner?
Det går verkligen inte att förklara, men ögonen blir tårögda av att tänka på det...
Så tack Herr Flemming Mauritzén för all den tid du get mig.
Tack för att du varit en underbar bokhandlare, psykolog, rådgivare och vän under 15 års tid.
Dagens goda råd...
Fastna inte för länge på krogen om du fyller år dagen efter.
Usch, min farmor ringde kl. 07:00 och pratade på i över en timma :S
Duscha... :P
Usch, min farmor ringde kl. 07:00 och pratade på i över en timma :S
Duscha... :P
25 Januari 2008
Huga. Vilken stressdag det vart idag, och helt till onödan. Skulle hjälpa en kompis bygga upp en scen inför en spelning ikväll vid 14:30, hämta en tårta strax innan dess för leverering till an kompis och lämna en hel låda kort till mitt ex runt samma tid.
Stressat in till stan bärandes den stora kortlådan, sprang till stammisfiket för att lämna lådan medans jag hämtar tårtan och helt upp i varv. Då ringer exet och säger att hon inte hinner ta korten idag (och jag som burit skiten in till stan) och sen ringer polaren och säger att vi ska fixa scenen först vid 16:30.
Så där satt jag med en massa extratid och ingen att göra. Blev till att leverera tårtan och sen sitta och ta en fika medans jag själv kollade igenom 8 års fotografier. Men gud vad kul det var. Massa bilder på en lilltjej när hon var riktigt liten och en boost för det dåliga minnet. Vad mycket fina och roliga saker man igentligen gjort under sitt liv som man glömt bort. Kul att minnas igen, även om allt är förbi nu.
Efter att polarens scen var färdigriggad så stannade jag iaf kvar och lyssnade på hennes och några andras band spela. Var riktigt bra band faktiskt och jekla trevlig.
Efter det blev det en sväng på krogen som inte slutat förrän nu. Har haft skitkul idag iaf, och efter att jag lyckats få in katten och gått o lagt mig så ska jag sova så jekla skönt.
När jag vaknar imorgon är det snabbdammsugning av lägenheten som gäller (hela lyan är iordningplockad för att lätt dammsugas) och sen är det iväg på fest. Fyller ju år nu (lördag) så det ska firas/sörjas och vi ska ha en megafest hos polaren som passar på att inviga sin nya bar samtidigt. :)
Men men... Nu ska jag ropa på katten...
Stressat in till stan bärandes den stora kortlådan, sprang till stammisfiket för att lämna lådan medans jag hämtar tårtan och helt upp i varv. Då ringer exet och säger att hon inte hinner ta korten idag (och jag som burit skiten in till stan) och sen ringer polaren och säger att vi ska fixa scenen först vid 16:30.
Så där satt jag med en massa extratid och ingen att göra. Blev till att leverera tårtan och sen sitta och ta en fika medans jag själv kollade igenom 8 års fotografier. Men gud vad kul det var. Massa bilder på en lilltjej när hon var riktigt liten och en boost för det dåliga minnet. Vad mycket fina och roliga saker man igentligen gjort under sitt liv som man glömt bort. Kul att minnas igen, även om allt är förbi nu.
Efter att polarens scen var färdigriggad så stannade jag iaf kvar och lyssnade på hennes och några andras band spela. Var riktigt bra band faktiskt och jekla trevlig.
Efter det blev det en sväng på krogen som inte slutat förrän nu. Har haft skitkul idag iaf, och efter att jag lyckats få in katten och gått o lagt mig så ska jag sova så jekla skönt.
När jag vaknar imorgon är det snabbdammsugning av lägenheten som gäller (hela lyan är iordningplockad för att lätt dammsugas) och sen är det iväg på fest. Fyller ju år nu (lördag) så det ska firas/sörjas och vi ska ha en megafest hos polaren som passar på att inviga sin nya bar samtidigt. :)
Men men... Nu ska jag ropa på katten...
Faan va gött!
Nu var det delvis klart med socialen och psyk iaf. Jag har ny tid till båda i februari innan de kan bestämma sig för ifall det verkligen ska bli sjukrskrivning eller inte. Men så länge som man väntar på det så passade socialen på att slänga in pengar på mitt konto imorgon och betala mina hyror.
Perfekt, en del av all oro borta. :)
Ser så tråkigt ut utan en enda bild så en egobild kommer här :P
Perfekt, en del av all oro borta. :)
Ser så tråkigt ut utan en enda bild så en egobild kommer här :P
Guten Tag!
Juppz. Den här morgonen började tidigt och utan att jag vart uppe hela natten. :)
Jag gick faktiskt och la mig för att vila lite redan vid halv sex igår kväll men vaknade inte förrän kl. två på natten så jag släckte ner i lyan, kollade datan en snabbis och sen gick denne herre och la sig igen. Tur det också för hade jag stannat uppe längre hade jag väl antagligen piggnat till och inte kunnat somna om.
Som det vart nu i natt så har jag legat och vridit mig lite men jag har iaf sovit till halv sju. Nu är det en ny dag att ta tag i och eftersom jag känner mig hyfsat utvilad så kanske jag har energin till det för en gångs skull. That would be the first! :P
Däremot så har jag drömt en massa både skrämmande och oroväckande inatt. Verkligen helkonstiga drömmar. Men men. De har jag inte fått ordning på i mitt lilla huvud än (nej, inte det huvudet! Snusk! :P) så innan jag ens kan knappa ner det på datan så måste jag nog försöka gå igenom lite själv vad det var jag igentligen drömde. Jag vaknade iaf med kroppen fylld av en massa blandade känslor och jag minns tillräckligt för att veta att drömmarna var en stor anledning.
Men men... Plocka in tvätt, dricka kaffe och förbereda mig inför en tur in till stan, det är vad jag ska göra nu iaf.
Byé
Jag gick faktiskt och la mig för att vila lite redan vid halv sex igår kväll men vaknade inte förrän kl. två på natten så jag släckte ner i lyan, kollade datan en snabbis och sen gick denne herre och la sig igen. Tur det också för hade jag stannat uppe längre hade jag väl antagligen piggnat till och inte kunnat somna om.
Som det vart nu i natt så har jag legat och vridit mig lite men jag har iaf sovit till halv sju. Nu är det en ny dag att ta tag i och eftersom jag känner mig hyfsat utvilad så kanske jag har energin till det för en gångs skull. That would be the first! :P
Däremot så har jag drömt en massa både skrämmande och oroväckande inatt. Verkligen helkonstiga drömmar. Men men. De har jag inte fått ordning på i mitt lilla huvud än (nej, inte det huvudet! Snusk! :P) så innan jag ens kan knappa ner det på datan så måste jag nog försöka gå igenom lite själv vad det var jag igentligen drömde. Jag vaknade iaf med kroppen fylld av en massa blandade känslor och jag minns tillräckligt för att veta att drömmarna var en stor anledning.
Men men... Plocka in tvätt, dricka kaffe och förbereda mig inför en tur in till stan, det är vad jag ska göra nu iaf.
Byé
Ännu en dag...
Sitter på fiket igen, som alla andra dagar. Klarar inte av att vara hemma och allt prat hos psykologen har bara gjort rastlösheten i kroppen värre än vanligt. Gud vad jag avskyr att prata om mig själv, speciellt att verkligen sitta och försöka analysera vad det är för fel på mig, om det är något fel på mig och hur man bäst kommer tillrätta med det isf.
Nu var det ju iof första samtalet och vi pratade inte allt för länge. Hon ville bara ha reda på lite hur jag mådde, inget djupgående, men jag är ju sån att jag måste annalysera allting, så jag satt där och drog igenom lite hur jag mådde och sedan svarade jag nästan automatiskt på vad det skulle kunna bero på innan hon hade tid att få en syl i vädret.
Jag var ett nervvrak när jag gick därifrån iaf. Första frågan "kan du beskriva lite hur du mår, om det är stress, depression eller något annat" fick mig att börja skaka i hela kroppen. Har nog aldrig vart så tystlåten och jag har nog aldrig darrat så mycket på rösten när jag pratat som jag gjorde då. Känner det nu att jag nästan fick en hysterisk energiknäpp efteråt. Ja, det är inte min naturliga sak direkt att försöka gå in på vad jag känner och tycker om jobbiga saker. Det är för djupt begravt för att bara plockas fram sådär.
Men det gav mig lite insyn i mig själv som jag inte haft innan med.
Jag har igentligen aldrig tänkt på det så farligt mycket innan. Jag brukar säga att jag inte är mannen som pratar med någon om mina problem, jag stuvar undan dem i bakhuvudet och glömmer bort dem så gott jag kan och sedan går jag ut i världen och löser mina kamraters problem åt dem istället. Jag är som en fantastisk (skryt jag vet :P) psykolog som aldrig glömmer bort sina egna känslor bland alla andras.
Nu väntar jag bara på att psykologen eller min socialsekreterare ringer upp och berättar vad de kommit fram till. Det lutar åt att jag blir sjukskriven. Som sagt, visste inte man kunde bli det som arbetslös men uppenbarligen går det. Fast inget sätt är ett helt och hållet bra sätt för mig. Jag är för mycket i obalans för att kunna söka jobb på heltid, men samtidigt behöver jag ett arbete. Inte bara för min ekonomis skull (fast gudarna ska veta att det inte skulle skade) utan mer för att jag behöver den tryggheten, det är den stabiliteten i mitt liv jag saknar för att kunna fortsätta. Arbete, fasta rutiner och ett glatt gäng med arbetskamrater.
Men om jag inte klarar av att söka alla dessa jobb som socialen kräver att man ska (några per dag, söka hela tiden) så är sjukskrivningen den enda vägen för mig. Det tråkiga är att jag inte som jag hade hoppats, bara kan ta det lugnt och i min egna lugna takt söka ett jobb lite här och där. Nej nej, jag får inte söka några jobb alls om jag blir sjukskriven. Det enda de kunde erbjuda var sjukskrivning på halvtid men då var jag endå tvungen att söka ett visst antal jobb, bara inte lika många. Samtidigt skulle jag bara får ett halvt bidrag från socialen och det skulle jag inte klara mig på.
Nepp, må för mycket skit för att kunna söka jobb eller ta bort pressen men inte få söka något jobb alls är alternativen :(
Nu ska jag hälla i mig min tredje kopp kaffeslask och se vad som händer annars i bloggsvären. Ska se om jag hittar lite intressanta bloggar att länka, några som inte behandlar mode, trender eller något annat commercielt skit...
Ha en bra dag, min kommer vara en halvdöd sådan :P
Nu var det ju iof första samtalet och vi pratade inte allt för länge. Hon ville bara ha reda på lite hur jag mådde, inget djupgående, men jag är ju sån att jag måste annalysera allting, så jag satt där och drog igenom lite hur jag mådde och sedan svarade jag nästan automatiskt på vad det skulle kunna bero på innan hon hade tid att få en syl i vädret.
Jag var ett nervvrak när jag gick därifrån iaf. Första frågan "kan du beskriva lite hur du mår, om det är stress, depression eller något annat" fick mig att börja skaka i hela kroppen. Har nog aldrig vart så tystlåten och jag har nog aldrig darrat så mycket på rösten när jag pratat som jag gjorde då. Känner det nu att jag nästan fick en hysterisk energiknäpp efteråt. Ja, det är inte min naturliga sak direkt att försöka gå in på vad jag känner och tycker om jobbiga saker. Det är för djupt begravt för att bara plockas fram sådär.
Men det gav mig lite insyn i mig själv som jag inte haft innan med.
Jag har igentligen aldrig tänkt på det så farligt mycket innan. Jag brukar säga att jag inte är mannen som pratar med någon om mina problem, jag stuvar undan dem i bakhuvudet och glömmer bort dem så gott jag kan och sedan går jag ut i världen och löser mina kamraters problem åt dem istället. Jag är som en fantastisk (skryt jag vet :P) psykolog som aldrig glömmer bort sina egna känslor bland alla andras.
Nu väntar jag bara på att psykologen eller min socialsekreterare ringer upp och berättar vad de kommit fram till. Det lutar åt att jag blir sjukskriven. Som sagt, visste inte man kunde bli det som arbetslös men uppenbarligen går det. Fast inget sätt är ett helt och hållet bra sätt för mig. Jag är för mycket i obalans för att kunna söka jobb på heltid, men samtidigt behöver jag ett arbete. Inte bara för min ekonomis skull (fast gudarna ska veta att det inte skulle skade) utan mer för att jag behöver den tryggheten, det är den stabiliteten i mitt liv jag saknar för att kunna fortsätta. Arbete, fasta rutiner och ett glatt gäng med arbetskamrater.
Men om jag inte klarar av att söka alla dessa jobb som socialen kräver att man ska (några per dag, söka hela tiden) så är sjukskrivningen den enda vägen för mig. Det tråkiga är att jag inte som jag hade hoppats, bara kan ta det lugnt och i min egna lugna takt söka ett jobb lite här och där. Nej nej, jag får inte söka några jobb alls om jag blir sjukskriven. Det enda de kunde erbjuda var sjukskrivning på halvtid men då var jag endå tvungen att söka ett visst antal jobb, bara inte lika många. Samtidigt skulle jag bara får ett halvt bidrag från socialen och det skulle jag inte klara mig på.
Nepp, må för mycket skit för att kunna söka jobb eller ta bort pressen men inte få söka något jobb alls är alternativen :(
Nu ska jag hälla i mig min tredje kopp kaffeslask och se vad som händer annars i bloggsvären. Ska se om jag hittar lite intressanta bloggar att länka, några som inte behandlar mode, trender eller något annat commercielt skit...
Ha en bra dag, min kommer vara en halvdöd sådan :P
Var ju tvungen att kolla upp Belgian Blue...
"Monsterrasen" belgisk blå är en etablerad och växande koras i Sverige, drygt tio år efter den turbulenta premiären. Upp emot 150 ton belgisk blå-kött slaktas varje år i landet. I köttdisken syns inte ursprunget.
Är det så att man smygvägen för in belgisk blå är det oacceptabelt, säger Jan Bertofft, generalsekreterare i Sveriges Konsumentråd, till TT.
Det var 1996 som lantbrukaren Gunnar Nilsson, i Viken i Skåne, under medialt buller lät inseminera fyra kor med sperma från belgisk blå. Tilltaget ledde till allmänt spott och spe och åtal för bland annat djurplågeri. Han dömdes till dagsböter.
Men trots motståndet tycks rasen ha fått fäste i Sverige. Lantbrukets Affärstidning (ATL) har kartlagt spridningen efter tio år och konstaterar att belgisk blå spritt sig från Hälsingland i norr till Simrishamn i söder.
I Jordbruksverkets centrala djurdatabas finns två renrasiga djur registrerade, men tidningens genomgång visar att det sannolikt finns 50 djur i 20 kommuner i Sverige. Ett 70-tal gårdar ska dessutom korsbefrukta vanliga kor med belgisk blå.
De djuren redovisas i registret som korsningar, men utan att tala om vilka raser som blandats, säger Christina Storm på Jordbruksverkets djuravdelning.
Tricket är att inseminera kor med sperma från belgisk blå, få den snabba köttillväxten, och därmed skapa ett högre slaktpris.
Konsumenterna har rätt att få veta vad det är för kött de äter, säger Jan Bertofft.
Grundläggande för lantbruksrörelsens och slakterinäringens motstånd, var att belgisk blå-djuren avlats så hårt att korna måste förlösas med kejsarsnitt.
För oss gäller den generella policyn att vi inte befattar oss med rasen eller korsningar av dem, säger Swedish Meats informationsdirektör Hampe Mobärg till TT.
Varje år föds 170 000 kött- och korsningskalvar i Sverige. Hur många av dem som har belgisk blå i generna vet ingen. Men enligt de uppfödare som tidningen talat med handlar det om minst 500 kalvar om året. 500 kalvar med en slaktvikt på 300 kilo motsvarar 150 ton belgisk blå-kött.
Swedish Meat har 60 procent av den svenska slaktmarknaden.
Vi kollar härstamning med djurägarintyg för att vara säkra, men redan i tredje generation är det karaktäristiska utseendet borta, så det är svårt att upptäcka dem om man manipulerat intyget, säger Hampe Mobärg.
Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet, hur är det möjligt att smussla ut 150 ton till konsumenterna, när kossans ursprung ska vara noga utsatt på prislappen?
Vad som märks ut är ursprungsland, inte vilken ras det handlar om, säger Karin Gustavsson på verkets informationsavdelning.
Det känns väl kul att inte veta vad man trycker i sig?
Är det så att man smygvägen för in belgisk blå är det oacceptabelt, säger Jan Bertofft, generalsekreterare i Sveriges Konsumentråd, till TT.
Det var 1996 som lantbrukaren Gunnar Nilsson, i Viken i Skåne, under medialt buller lät inseminera fyra kor med sperma från belgisk blå. Tilltaget ledde till allmänt spott och spe och åtal för bland annat djurplågeri. Han dömdes till dagsböter.
Men trots motståndet tycks rasen ha fått fäste i Sverige. Lantbrukets Affärstidning (ATL) har kartlagt spridningen efter tio år och konstaterar att belgisk blå spritt sig från Hälsingland i norr till Simrishamn i söder.
I Jordbruksverkets centrala djurdatabas finns två renrasiga djur registrerade, men tidningens genomgång visar att det sannolikt finns 50 djur i 20 kommuner i Sverige. Ett 70-tal gårdar ska dessutom korsbefrukta vanliga kor med belgisk blå.
De djuren redovisas i registret som korsningar, men utan att tala om vilka raser som blandats, säger Christina Storm på Jordbruksverkets djuravdelning.
Tricket är att inseminera kor med sperma från belgisk blå, få den snabba köttillväxten, och därmed skapa ett högre slaktpris.
Konsumenterna har rätt att få veta vad det är för kött de äter, säger Jan Bertofft.
Grundläggande för lantbruksrörelsens och slakterinäringens motstånd, var att belgisk blå-djuren avlats så hårt att korna måste förlösas med kejsarsnitt.
För oss gäller den generella policyn att vi inte befattar oss med rasen eller korsningar av dem, säger Swedish Meats informationsdirektör Hampe Mobärg till TT.
Varje år föds 170 000 kött- och korsningskalvar i Sverige. Hur många av dem som har belgisk blå i generna vet ingen. Men enligt de uppfödare som tidningen talat med handlar det om minst 500 kalvar om året. 500 kalvar med en slaktvikt på 300 kilo motsvarar 150 ton belgisk blå-kött.
Swedish Meat har 60 procent av den svenska slaktmarknaden.
Vi kollar härstamning med djurägarintyg för att vara säkra, men redan i tredje generation är det karaktäristiska utseendet borta, så det är svårt att upptäcka dem om man manipulerat intyget, säger Hampe Mobärg.
Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet, hur är det möjligt att smussla ut 150 ton till konsumenterna, när kossans ursprung ska vara noga utsatt på prislappen?
Vad som märks ut är ursprungsland, inte vilken ras det handlar om, säger Karin Gustavsson på verkets informationsavdelning.
BELGISK BLÅ WIKIPEDIA |
Det känns väl kul att inte veta vad man trycker i sig?
