Ah... Ruskiga tid.
Inte en flinga snö på flera veckor har det synts i den lilla hålan jag bor i och det känns så jekla tråkigt. Önskar det kunde komma lite snö så att jag och lilltjejen hinner åka lite pulka och bygga lite snögubbar innan våren kommer hit. Det ända positiva med det här tråkiga vädret som är skulle väl vara att det just nu är snustorrt och svinkallt ute, så absolut inget slask. Alltid något.
Nåväl, prata väder görs det så mycket överallt ändå
Veckan som vart nu har nog varit en av de knepigaste på länge för mig och om man ska snacka om att vända upp och ner på dygnsrytm så är jag nog först i kön. Måndagen började bra däremot, var upp med tuppen och allt var bara hur skönt som helst. Fast det berodde ju på att jag hade lilltjejen här då som gav mig något att fokusera mig på. Eftersom hon skulle hämtas av sin mamma på eftermiddagen då våra två veckor tillsammans var slut så blev det, som alla dessa måndagar med lilltjejen brukar bli, en extra stor mys och lekdag.
Men så fort lilltjejen hade åkt med sin mamma så la sig samma jekla gråa moln sig över mig, alltid samma sak. Fast det är inte så farligt i början, vi är ju en grupp polare som alltid fikar tillsammans på fiket i stan varje måndagskväll och det gör ju att tankarna hålls i schack så länge.
Efter måndagsfikat drog vi hem till mig ett gäng, slängde i oss lite tacos och kollade på en film. Det var också jekla trevligt, sällskap är alltid trevligt. Men så fort polarna åkt (vid 1 tiden på natten) så sitter jag där, själv, ensam och med en otrolig saknad efter lilltjejen. Alltid samma sak. Kunde inte sova heller, ville inte ens det för då skulle bara nästa dag börja fortare och jag hade ingen lust till att behöva möta en ny dag när jag mådde skit, så det var en vaken natt för mig.
Och så började det. Jag la mig kl. 06:00 på tisdags morgon och somnade tillslut. När jag vaknade, då var klockan 01:30, på onsdags natten(!). Och inte kunde jag somna om efter att sovit i över 18 timmar i sträck, så det var bara att hålla sig vaken. Det blev en extremt trött dag och efter att fikat igen med några polare på dan så kom jag hem helt utmattad vid 18-tiden, slängde mig på sängen med kläderna på och slocknade.
Vaknade kl. 02:00 och kunde inte sova mer...
Så torsdagen blev samma sega dag som onsdagen hade varit, men nu lyckades jag hålla mig vaken tills efter 19-tiden iaf och sen gick jag och la mig "på riktigt" (ta av kläderna, borsta tänderna och allt det där) och lyckades sova ända tills kl. 8 på morgonen. Så nu har jag ju äntligen vänt tillbaka dygnet iaf. Men det tog nästan hela veckan.
Igår var det förövrigt den 15 februari, precis 4 år sedan lilltjejen kom till världen, och idag är det ett kalas hos hennes mamma som jag ska ta mig till snart. Så jag får ju se lilltjejen lite extra de här två veckorna utan nu, och det känns underbart. Men det är jobbigt att jag inte kan fungera utan att ha henne hos mig. Alltid samma sak, går in i väggen så fort hon har åkt härifrån och har full koll på allt när hon väl är här.
Nåja, måste slänga mig in i duschen nu och se till att jag är klar i tid. Bara någon timme kvar innan det är dags för kalas. Tror jag måste skaffa mig ett jobb snart om jag ska kunna hålla kolla på dagarna med, usch, suck och spy..
Ajja, ett rörigt inlägg idag, precis som mitt huvud. Men bättre än inget inlägg iaf.
Nåväl, prata väder görs det så mycket överallt ändå
Veckan som vart nu har nog varit en av de knepigaste på länge för mig och om man ska snacka om att vända upp och ner på dygnsrytm så är jag nog först i kön. Måndagen började bra däremot, var upp med tuppen och allt var bara hur skönt som helst. Fast det berodde ju på att jag hade lilltjejen här då som gav mig något att fokusera mig på. Eftersom hon skulle hämtas av sin mamma på eftermiddagen då våra två veckor tillsammans var slut så blev det, som alla dessa måndagar med lilltjejen brukar bli, en extra stor mys och lekdag.
Men så fort lilltjejen hade åkt med sin mamma så la sig samma jekla gråa moln sig över mig, alltid samma sak. Fast det är inte så farligt i början, vi är ju en grupp polare som alltid fikar tillsammans på fiket i stan varje måndagskväll och det gör ju att tankarna hålls i schack så länge.
Efter måndagsfikat drog vi hem till mig ett gäng, slängde i oss lite tacos och kollade på en film. Det var också jekla trevligt, sällskap är alltid trevligt. Men så fort polarna åkt (vid 1 tiden på natten) så sitter jag där, själv, ensam och med en otrolig saknad efter lilltjejen. Alltid samma sak. Kunde inte sova heller, ville inte ens det för då skulle bara nästa dag börja fortare och jag hade ingen lust till att behöva möta en ny dag när jag mådde skit, så det var en vaken natt för mig.
Och så började det. Jag la mig kl. 06:00 på tisdags morgon och somnade tillslut. När jag vaknade, då var klockan 01:30, på onsdags natten(!). Och inte kunde jag somna om efter att sovit i över 18 timmar i sträck, så det var bara att hålla sig vaken. Det blev en extremt trött dag och efter att fikat igen med några polare på dan så kom jag hem helt utmattad vid 18-tiden, slängde mig på sängen med kläderna på och slocknade.
Vaknade kl. 02:00 och kunde inte sova mer...
Så torsdagen blev samma sega dag som onsdagen hade varit, men nu lyckades jag hålla mig vaken tills efter 19-tiden iaf och sen gick jag och la mig "på riktigt" (ta av kläderna, borsta tänderna och allt det där) och lyckades sova ända tills kl. 8 på morgonen. Så nu har jag ju äntligen vänt tillbaka dygnet iaf. Men det tog nästan hela veckan.
Igår var det förövrigt den 15 februari, precis 4 år sedan lilltjejen kom till världen, och idag är det ett kalas hos hennes mamma som jag ska ta mig till snart. Så jag får ju se lilltjejen lite extra de här två veckorna utan nu, och det känns underbart. Men det är jobbigt att jag inte kan fungera utan att ha henne hos mig. Alltid samma sak, går in i väggen så fort hon har åkt härifrån och har full koll på allt när hon väl är här.
Nåja, måste slänga mig in i duschen nu och se till att jag är klar i tid. Bara någon timme kvar innan det är dags för kalas. Tror jag måste skaffa mig ett jobb snart om jag ska kunna hålla kolla på dagarna med, usch, suck och spy..
Ajja, ett rörigt inlägg idag, precis som mitt huvud. Men bättre än inget inlägg iaf.
Kommentarer
Trackback
