Sketaful Online - En jekla blogg bara

...och ensam.

Mitt liv i en nötask. :(

Så kom som sagt den jävla dagen...

Tisdag 26 Aug Kl. 13:15
Besök hos advokaten för att skriva ihop ett brev till rätten som svar på det papper mitt käre ex advokat har skrivit.

Hur svarar man på ett papper fyllt med saker som inte stämmer för fem öre?
Hur ska jag svara?
Ska jag lägga till något själv, eller bara svara på de saker mitt käre ex påstår?

Frågorna är många för mig. Vad bryr de sig egentligen om att veta? Jag har en hel hop med saker som visar på hur mitt ex systematiskt försökt bryta ner mig till att ge bort vårdnaden, men spelar det egentligen någon roll alls? Det handlar ju inte om vår relation till varandra (även om den är mitt ex ursäkt) utan om min dotter och vad som är bäst för henne.


I papperet från rätten stod det även detta:
“Vill Ni åberopa vittnen eller andra bevis skall Ni samtidigt ange detta. Om Ni åberopar vittnen skall deras namn och adress anges. Skriftligt bevis skall lämnas till tingsrätten. Ni måste ange vad Ni vill bestyrka med varje bevis.”

Ska jag alltså skriva ner mina vänners och bekantas namn och adress för att de sen ska kunna intyga vilken glad och lycklig liten tjej jag har hos mig, eller är det bara något som står i deras “standard mall” för utskick vid stämning? Det kan ju vara vid fall av olika brott, vad vet jag?

För säkerhets skull samlar jag på mig de närmastes uppgifter för att skicka med. De vet ju i förstahand hur lilltjejen är runt mig och där finns det ingen som sett henne fara illa på något sätt.

Men ska jag ta med all skit mitt ex skrivit? Där är den stora frågan. Dels kan det ju styrka att det är hon som är den drivande kraften till vår dåliga kommunikation, att hon uppträder helt emot vad hon skriver (genom flertalet sms om frågor ifall lilltjejen kan vara hos mig vid vissa tillfällen, vilket verkar konstigt om hon nu skulle “fara illa” hos mig) och visa de “påhopp” jag har fått stå ut med genom åren.

Men spelar det någon roll? Jag tror ju ändå att rätten gör sin bedömning på hur vår kommunikation är, hur lilltjejen verkar påverkas av den och om de anser att det skulle vara bättre med enskild vårdnad för en av oss. Inte varför det är så. Därför vet jag inte om det är värt att ta med de delarna. Känns som att det skulle samtidigt sänka mig till mitt ex nivå och så lågt känns inte bra att sjunka, men man gör ju allt för sitt barn, eller?

Faan…


Onsdag 24 September Kl. 13:30
Muntlig förberedelse i Skövde Tingsrätt.

Vad betyder ens det!?!

Jag ska träffa någon där och prata om stämningen antar jag, men varför och hur ska det hjälpa? Är tanken att rätten ska få lite hum i förväg om vad det handlar om för att lättare fatta beslut framöver, eller är det en förberedelse för mig så att jag ska veta lite om vad jag har att vänta mig? Tror på det senare.


Måndag 29 September Kl. 13:30
Fallet tas upp i rätten.

Eller som jag ser det…   Mitt och min dotters liv bestäms. Ska hon växa upp och tro att jag inte ville ha henne (tills hon blir gammal nog att förstå iaf) och kommer jag leva mitt liv i samma “limbo” som jag så starkt känner av de veckor lilltjejen inte är hos mig?

Jag lever på hoppet om att rätten ska se mitt ex anklagelser för vad de är, skitsnack och fatta beslutet att hon mår bäst hos mig. Om det värsta skulle inträffa så får jag väl se vad det finns för chans att överklaga (minimal tror jag) och leva vidare med vetskapen om att min lilltjej iaf kommer få veta sanningen när hon blir äldre och då kanske förlåter mig.

---

Samtidigt som allt med vårdnadstvisten går runt i huvudet så läser man i Metro om barn som vaxar “bikinilinjen”...

Världen är sjuk och istället för att bli bättre så blir den bara sjukare.
Jag undrar hur världen kommer se ut om 10 år om det fortsätter så här.

• Kappahl och H&M lanserar gemensamt stringtrosor för bäbisar (igen). Vindarna har vänt och de säljer som smör. Man måste ju ha matchande trosor till vaxningen som barnen får redan på BB som en del i “födelsepaketet”.

• Vården som nu är privatiserad tävlar om det ena och andra och du kan nu välja att slippa se ditt nyfödda barn osminkat. De trevliga och välbetalda barnmorskorna (japp, högre lön har de, leve privatiseringen!) tar annars med sig det nyfödda spädbarnet och tvättar, parfymerar och klär det åt dig. Innan du sen får se ditt lilla söta barn så kan du välja att få det sminkat att likna valfri kändis. Åh, de små liven är så söta när de ser ut som små versioner av Madonna (som åter vid 60+ ålder toppar listorna)

• Pedofili är lagligt. Varför klä upp sina barn och slänga på dem smink om ingen få kolla. Nej nu jävlar, redan som spädbarn ska hon/han lyckas locka till sig någon rik farbror som överöser hela familjen med gåvor för några timmar varje dag med barnet.

Javisst låter det sjukt äckligt, men är det så jäkla otroligt?

• Vi har redan (i USA dock) rabatt på vissa skönhetssalonger när det gäller bikinivaxning på 8-åringar.

• Klädbutikerna har redan en gång försökt marknadsföra stringtrosor för spädbarn.

• Rätten har bedömt att det inte är olagligt att ta kort upp under kolen på främmande kvinnor så länge som de inte märker det, sen är det skit samma vart de korten hamnar.

• Barn blir mobbade för att de inte följer trenderna.

• Modebloggarna hamnar i tidningen varje dag där det varannan dag skrivs om hur fantastiskt de skriver och varannan dag frågas hur det kommer sig att så många läser deras blogg. (att de skrivit om dem i tidningarna varenda jävla dag ser de inget samband med)

• Människors liv ska övervakas av staten som samtidigt säljer ut alla Sveriges varumärken.

• Arbeta är för förlorarna, man ska “mingla” och få pengar av sina rika föräldrar.

Jag kan hålla på i evigheter med det här. Hela jävla världen gör mig spyfärdig idag.

Näe… Går och hämtar MIN dotter på dagis. Vi ska leka i sandlådan och hitta på roliga fantasihistorier om allt möjligt från gamla tanter som bor i skogen till bussar i olika färger som bor på olika platser och besöker varandra. Sen ska vi kanske säga hej till grannen om han har sina barn i helgen för att avsluta med chips & film och bara mysa.

I September bedömmer några främmande människor ifall hon ska vara hos mig eller hos sin mor, men den här helgen är hon bara min och det ska vi ta tillvara till 100%!!!.

Så kom det till den dagen nu då. Kom hem idag och där låg det ett fint papper ifrån rätten.
Måste höra av mig med advokat och allt innom 10 dagar för att sen ja, jag vet inte, fortsätta med den här skiten i rätten. Så jävla tråkigt det här, hade hoppats att mitt käre ex hade "frisknat till" i skallen och kommit på att sätta sin dotter först, men nope.

Så nu väntar oroliga dagar... fy faan! :S

Ah.. Minnen  minnen.. Alltid älskat Helloween och den här låten har nog aldrig framförts så bra.. Sugen som fasiken på festival nu...

/>

Juppz. Satt och kollade på Comedy Centrals: The Roast of Pamela Andersson.
Faan va kul det är, de är inte snälla hehe Men ett fint citat därfrån var jag bara tvungen att slänga in här...

"Pamela Andersson has screwed more rockstars than Napster"

Haha.. Så skön... (iaf om ni minns Napster :P)

Hanna förundrades över att hon som kvinna inte kunde förstå sig på kvinnor trots att hon oxå har den där andra x-kromosomen.

Ville bara med en enkel bild demonstrera hur den kromosomen används :P

Sitter och lyssnar på musik jag knappt minns jag hade. Musik med starka band till gamla minnen, både bra och dåliga. Eller snarare underbara minnen och ett hemskt. Det ger dubbla känslor men en känsla som är gemensam är ensamhet...

...men sitter man och pratar med en person som har en underbar personlighet så är det ju inte konstigt att man fastnar.
Ibland är det konstigt hur man bara råkar springa på folk man aldrig träffat förrut trots att man bor i en liten stad som Skövde och att man håller sig på samla gamla ställen som vanligt.

Ja ibland är livet underbart överraskande. Det är sådana här ögonblick man letar efter i livet, de där som man tror inte finns längre. Man går runt och tänker "Nu finns det ingen mer intressant person att träffa här, jag har mött dem alla" och när man är som säkrast på att så är fallet så tro faan *poff* så finns hon där ;).

kanske tur att det inte är så varje dag iaf, då hade man ju vant sig och "de där ögonblicken" hade aldrig haft samma charm som de har nu.



to be continued...

Lyckades iaf få texten tillbaka till sin rätta färg och har tagit bort den fula jekla klockan. Numera byts bilden efter vilken mall man har. Perfa... Eller inte... På röda mallen är det en jävla ram runt bilden och jag vetefaan hur jag ska få bort den. Får testa mer med det imorgon.  Orkar inte krångla mer nu iaf...

*suck*

Jaha, ett bevis på mina totala okunskaper i hur css ska hanteras är ett faktum.
Gjorde en sketen ändring och all text blev röd, och inte faan kan jag få tillbaka texten till den gråsvarta den ska vara (om man inte har valt utseendet med röd text dock, då funkar allt).

Juppz. Jag kan ändra och meka för att få sidan att se annorlunda ut, men det märks att man är nybörjare när man sen ska ändra i koden och det är rena kaoset. En som kan har ju full koll på sin kod, jag har noll koll. Som med mitt liv typ, kaos haha :P

Om man pratar romantik och vad som är romantiskt att uppleva tillsammans så är det alltid någon som genast drar upp hur vackert och mysigt det är att se en solnedgång tillsammans med någon man älskar.

Jag själv tycker att de flesta missar något där. Solnedgångar må vara vackra, men jämfört med en soluppgång så är det ingenting. En soluppgång är verkligen vacker. Luften är kall, sikten klar och hela himlen färjas röd för att sedan ljusna mer och mer. Det går mot ljuset, inte mörkret som en solnedgång.

Det blir dock lite fel med det hela. När man är i ett förhållande och har någon man tycker om, då anpassar man sin dygnsrytm, sina intressen och ja, hela sitt liv, efter hur den andra människans liv är. (och hon/han gör samma sak såklart). Man kompromissar för att uppnå en balans där båda två kan leva och må bra.

Som singel så är det däremot lätt att tappa dygnsrytmen helt. Allt man har att gå efter är sina egna tider och sina egna intressen. Det gör att man lugnt kan råka vända på dygnet totalt för det går ju inte ut över någon annan. Varför lägga sig tidigare när sängen ändå är lika tom och kall då som senare? Nepp... Det är lätt att vända på dygnet när man är ensam.

Det sorgligaste med allt detta blir ju att jag har sett fler soluppgångar under ett år som singel än under flera år i ett förhållande och en soluppgång är inte gjord att ses ensam.

Ganska deprimerande igentligen...

Japp. Inte nog med att kameran hämtats och invigits, det blev dessutom på en fest den fick komma till användning först. Var riktigt kul fest med och en och annan lite ehm. Puss fick man sig ju så jag klagar inte ;)

Orkar inte skriva utan slänger bara upp en massa bilder som ingen intresserar sig av. Detta bara för att jag é så glad över att jag fick min kära kamera :D (om ni undrar varför alla ler så förbannat så hade min käre kamera ett läge där den tog kort automatiskt när den kände av att någon smilade :P)



Sådär hehe Borde räcka... :P

Förrövrigt var det så här jag såg ut när jag kom hem dagen efter...


Antar man ska vara försiktig med vem man pussar på, men vafaan, jag klagar inte  ;)

Veckans glada nyhet är att jag nu är en stolt ägare till en ny digitalkamera.
Mina tankar om kameran är lite delade just nu dock. Jag fick "version 2" av den kameran som gick sönder då den jag hade inte såldes längre. Skitbra igentligen då den jag fick nu är bättre än den gamla så allt borde ju vara frid och fröjd? Ja, det är väl det igentligen, men eftersom man kan betitla (finns det ordet? Annars uppfann jag det nu :P) sig svensk och därför måste hitta något att klaga på. Japp. Den är bättre MEN.... Den kostade 400 spänn mindre än vad jag betalade för den gamla för 1½ år sedan. Störigt :P

Lite roliga var det däremot att jag fick lämna in den gamla på reparation och om det visade sig att det var för dyrt att laga (försäkringsbolaget bestämmer det) så fick jag hämta ut en ny eller likvärdig kamera. Nu var det ju så att jag efter några sms från reparatören om att det tar skulle ta längre tid (fick c:a 3 st sms om "förlängning på reparationen, varav en sa att de skickat den till en specialist) så fick jag det trevliga brevet från försäkringsbolaget att det bara var att hämta ut en ny istället. En dag efter att jag hämtat ut den nya kameran kom det roliga sms:et dock.

"Din kamera är lagad och kan hämtas ut, medtag kvittot."

Med tanke på att allt jag behövde visa upp när jag hämtade ut den nya kameran var papperet från försäkringsbolaget och mitt leg så har jag ju kvittot kvar. Ska jag försöka hämta ut den gamla kameran med då eller? >;)

Jekla lockande är det haha...


Det var det positiva den här veckan iaf, annars har det varit en "grå" vecka med sjukdom (som är obestämbar och jag tror den är psykisk), dåligt väder (som passade mitt humör perfekt) och en känsla av att allting är åt helvete.

Jag har funderat över hur folk bemöter en när man får frågan hur det är och man svarar: "Rörigt, har inget jobb just nu och livet har hamnat på pause".
Man får alltid svaret: "-Men vad vill du göra då?"

Vad ska man svara där om man inte vet?
De nöjer sig faan aldrig med det "Jag vet inte" iaf och jag har inget annat svar, jag vet inte...

Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, jag vet inte vad jag vill jobba med, jag vet inte ett skit!
Och det är just DÄR jag kommit på vad som är så förbannat fel med mitt liv.

Jag har inga drömmar, inget mål i livet. Jag bara traskar vidare...

Hur ska man kunna nå sina drömmars mål om man inte har några? Hur skaffar man sig nya drömmar att nå?

Detta gnager i huvudet som in i helvete och jag vet vad som är felet där med igentligen. Jag har alltid varit styrd av mina känslor, alltid styrts av spontana tankar som riktat mig mot ett nytt mål mitt i resan mot det första. Ett förhållande för länge sen tog t.ex. slut för att jag och hon skulle möts på en fika i stan och jag dök inte upp och gick inte att få tag på på en hel månad innan jag glatt ringer och betättar att jag flyttat till Göteborg. Ett beslut som fattades 5 min efter att tanken på det dök upp kvällen innan vi skulla ha fikat. Kanske inte så trevligt slut på det förhållandet men så var jag då.

Sen fick man ett "seriöst" förhållande, skaffade barn och satte sig in i ett stilla familjeliv utan några spontana beslut alls (nästan), och jag stortrivdes, det var trots allt något helt nytt. MEN... När det tog slut så var det ensamma livet som började igen, bara att denna gången så har jag ett barn, en underbar liten (som växer sig stor alldeles för fort) dotter som jag aldrig skulle kunna lämna. Det är underbart att vara far, men nu sitter den där spontana själen innom mig och skriker, den är fast, den kan inte få utlopp på något sätt. De få pengar jag har måste sparas för att kunna inhandla mat, kldäer och annat som behövs i ett hem. Inget mer "äsch, jag kan leva på vatten och bröd" tänkande och sen bara rusa iväg på nästastora äventyr.

Nej nej. När det inte bara påverkar mig så funkar det inte och då sitter jag här, utan drömmar och utan eget liv...


Orkar inte skriva det snyggare än så här, orkar inte tänka på fet eller kursiv stil, orkar inte bry mig hur raderna bryts på fel ställen. Det här står lika rörigt och fult som min insida känner sig just nu. Jag lever enbart på de korta små glimtar av ett annat liv jag råkar springa på ibland, annars lever jag enbart för min dotter och det finns inte riktigt rum för mig själv...

Läs det som det står... om ni orkar....

Fick ett fint brev från SIBA. Min käre digitalkamera gick inte att laga så för en fin liten självrisk på 190 riksdaler så kan jag lugnt promenera över till dem imorgon och hämta ut en helt ny :)

Jag har verkligen saknat den kameran, att inte kunna ta kort på omgivningen när den passerar mitt liv är tråkigt, känns som att jag missar viktiga saker jag borde dokumentera för framtiden. Men nu är det slut med det!

Hmmm... Några veckor utan kamera... Det innebär ju att jag gått back c:a 2000 kort på min dotter :P

In My Dreams...

Fy faan. Vilken jävulskt hemsk vecka det vart. Sömnlösa nätter har blandats med slitiga dagar.

Fronten till lådorna till bänken jag snickrar ihop till lilltjejen börjar iaf bli klar. Efter det är det bara "finslipet" kvar och sen är det dags att måla skiten så man kan ta med sig den hem. Äntligen. Ser jag en enda bräda till efter det här kommer jag hänga mig, så trött på att hyvla och limma brädor. Nepp. Nästa projekt kommer jag köpa färdiga plankor i rätt brädd till innan jag rör ett finger.

Annars har det inte hänt mycket alls i veckan. Webservern har setts över ytterliggare och jag tror jag fått kläm på hur det hela fungerar nu. Massa kod i en liten textfil och allting ser så mycket bättre ut, nu är det bara ehm. designen kvar och eftersom jag suger på den grafiska biten så antar jag att det kommer ta en jekla tid. Men det ska göras!

Efter en helseg vecka så var iaf lördagen riktigt trevlig. Inte nog med att jag lyckades sova ut ordentligt för en gångs skull, jag hade jekla kul ute på krogen med. Detta trots att jag hamnade på Bogrens denna gången. Tänka sig att stället som jag undvikit som pesten pga känslan av barndisco visade sig vara ett ställe med blandat folk runt min ålder. Det finns uppenbara hopp för det stället med verkar det som, fast det kan ju vart en engångsföretelse.

Kvällen avslutades med ett trevligt möte med en ehm.. konstnär(ska?)/poet/författarinna som visade mig att det finns trevligt folk på besök i stan ibland. Det tackar jag för ;) . Sen var det en taxiresa hem och ytterliggare en massa sömn. lagom trevligt utan att man gjort bort sig allt för mycket. Bra det (och ovanligt)


Idag har jag latat mig, plockat isär en gammal bärbar skitdator och käkat pizza. Det är allt jag tänker göra med, söndagar är vilodagar! :D

*suck*