*Update*
uppdatering!
Men det kommer komma mer "riktigt" senare.
Har hänt en jekla bunt knepiga saker och lite hamnar nog här sen.
Bra va? :)
När man endå kollade runt...
Så hittar man ju annat roligt. Det här gav mig ett gott skratt på låg nivå iaf :P
Apropå herr Joels blogg...
Efter Joels snack om schlager och Carola (och mycket mer, men men) så var jag bara tvungen att lägga upp vad som är så hemskt med fröken Carola. (tips, hon är psykotiskt sjuk i huvvet och äter säkert spädbarn till frukost.)
Det är lätt att vara "vis" i efterhand...
Det sägs så iaf varje gång någon klagar över hur jobbigt "dagen efter" är, speciellt om man har en massa andra saker att göra då som man beklagar sig över det.
Har vart med om en massa diskutioner i form av:
- Fy faan, skulle inte druckit igår när jag skulle hjälpa morsan tapetsera idag.
- Haha. Det skulle du ju faan tänkt på innan.
Nåväl. Nu ska jag vara så förbannat smart att jag tänker till innan bara för att skilja mig från mängden.
Om några minuter ska jag in till stan och köpa mig några öl, sen hem, laga mat och vid 4-tiden kommer morsan och hämtar lilltjejen och jag ska iväg på lite festlighet. Förutom det så mår jag kanska kasst då en släng av förkylning hållt mig halvt medvetslös i två dagar.
Som om inte det är nog så måste jag på dop imorgon, ganska tidigt. Det kommer bli skitjobbigt och jag kommer antagligen känna mig död när jag dyker upp där.
Hmmm... Näe, kände mig faan inte smartare bara för att jag tänkte på det i förväg. Vad menar de då?
Har vart med om en massa diskutioner i form av:
- Fy faan, skulle inte druckit igår när jag skulle hjälpa morsan tapetsera idag.
- Haha. Det skulle du ju faan tänkt på innan.
Nåväl. Nu ska jag vara så förbannat smart att jag tänker till innan bara för att skilja mig från mängden.
Om några minuter ska jag in till stan och köpa mig några öl, sen hem, laga mat och vid 4-tiden kommer morsan och hämtar lilltjejen och jag ska iväg på lite festlighet. Förutom det så mår jag kanska kasst då en släng av förkylning hållt mig halvt medvetslös i två dagar.
Som om inte det är nog så måste jag på dop imorgon, ganska tidigt. Det kommer bli skitjobbigt och jag kommer antagligen känna mig död när jag dyker upp där.
Hmmm... Näe, kände mig faan inte smartare bara för att jag tänkte på det i förväg. Vad menar de då?
Jag tror jag är tillbaka...
Japp, här är jag igen efter en bra stunds uppehåll.
Orkar inte skriva något speciellt här nu, men ville vara snäll nog att meddela det iaf.
Min burk, min kära datorburk. Den dog, eller ja, krånglade då jag bytte upp mig på utrymmesfronten
med en bunt extra hårddiskar. Skaffade en snabbare hd som skulle fixa hastigheten på min data tänkte jag,
Serial ATA, S-ATA eller SATA som det kallas (jag skrek mest "satan!" iof :P) blev den nya, men den vägrade fungera
tillsammans med de andra hårddiskarna mer än för lagringsutrymme, och jag som ville ha winxp på den.
Efter otaliga backups och rensningar och fem (5!) installationer av Windows XP Home så har jag äntligen fått igång systemet iaf. Eftersom min version av XP är typ första versionen så krävdes det ju varje jekla gång att jag tankade
uppdateringar i timmar och ytterliggare timmar innan jag ens kunde använda skiten. Hata!
Nåväl...
Lilltjejen sover, vart en skön vecka och en vecka återstår innan hon ska hem till sin mor igen och jag åter igen börjar fylla bloggen med depp nog för att ta död på en optimist.
På söndag är det dop. Innan dess är det bara lek och lek. Vart underbart...
Så, klar. Nästa gång ska jag skriva något intressant, lovar.... Hmmm.. Kanska skanna av och lägga upp barnboken jag och lilltjejen skriver tillsammans, eller ja, vi målar varannan sida var och jag skriver berättelsen.
4 sidor klara idag :)
Orkar inte skriva något speciellt här nu, men ville vara snäll nog att meddela det iaf.
Min burk, min kära datorburk. Den dog, eller ja, krånglade då jag bytte upp mig på utrymmesfronten
med en bunt extra hårddiskar. Skaffade en snabbare hd som skulle fixa hastigheten på min data tänkte jag,
Serial ATA, S-ATA eller SATA som det kallas (jag skrek mest "satan!" iof :P) blev den nya, men den vägrade fungera
tillsammans med de andra hårddiskarna mer än för lagringsutrymme, och jag som ville ha winxp på den.
Efter otaliga backups och rensningar och fem (5!) installationer av Windows XP Home så har jag äntligen fått igång systemet iaf. Eftersom min version av XP är typ första versionen så krävdes det ju varje jekla gång att jag tankade
uppdateringar i timmar och ytterliggare timmar innan jag ens kunde använda skiten. Hata!
Nåväl...
Lilltjejen sover, vart en skön vecka och en vecka återstår innan hon ska hem till sin mor igen och jag åter igen börjar fylla bloggen med depp nog för att ta död på en optimist.
På söndag är det dop. Innan dess är det bara lek och lek. Vart underbart...
Så, klar. Nästa gång ska jag skriva något intressant, lovar.... Hmmm.. Kanska skanna av och lägga upp barnboken jag och lilltjejen skriver tillsammans, eller ja, vi målar varannan sida var och jag skriver berättelsen.
4 sidor klara idag :)
En del är ju förklarad iaf.
Efter mitt samtal med advokaten idag så har jag fått reda på lite mer om hur de tänker i rätten när de bestämmer om barns boende och vårdnad. Kan ju direkt säga att det inte var upplyftande.
Fram till mitten av 2006 så har lagen vart sådan som många människor idag fortfarande verkar tro att den är. Det har varit svårt, näst ntil omöjligt, att få ensam vårdnad om ett barn om det inte fanns en "en överhängande risk" att barnet skulle fara illa hos den andra föräldern. Men så är det inte längre.
Under 2006 så började politikerna rota i lagen och tyckte att det verkade alldeles för svårt och att den borde ändras. De ändrade den senare och efter det så var "dålig kommunikation mellan parterna" en tillräcklig anledning till att placera barnet permanent hos en av föräldrarna. Om föräldrarna inte kan prata med varandra så anses det alltså vara själ nog att inte ha gemensam vårdnad.
De har nu i år börjat se över lagen igen då den visade sig skapa ett kaos i rättsalarna då många rättsalar dömde efter gamla lagen trots att den ändrats då de ansåg att den borde gälla, medans andra dömde helt efter den nya lagen. Därav kunde man aldrig vara säker på hur de skulle tänka för att olika rättsalar dömde helt olika i samma fråga.
Lagen var också lätt att utnyttja, och det är här jag börjat förstå allting angående mitt ex.
Jag har alltid sagt att vi borde prata, att om hon ville något så kunde hon ringa eller komma över, eller jag kunde kika över hos henne om det skulle kännas bättre. Men hon har alltid vägrat. Hon meddelar mig enbart saker per sms, säger en sak ena dan, sen en annan den andra dan och påstår att hon aldrig sagt det första. Hon säger en sak till mig och en annan till andra, påstår osanna saker och när jag kollar upp det och det inte stämmer så får jag som svar, "Då måste de säga olika saker till oss".
Ta dagiset t.ex. Hon påstår att de sagt att lilltjejen är vild och okontrollerad när hon är hos mig, men de på dagiset säger att det inte är någon skillnad och att lilltjejen verkar må bra och utvecklas precis som hon ska. Varför skulle de ljuga?
Det är här "manipulationen" av lagen kommer in.
En av föräldrarna kan vägra prata med den andra. Kanske som för mig, snacka en massa skit och försöka få den andra att inte vilja prata heller. Oavsett om den andra föräldern fortfarande vill ha en bra kontakt eller inte så kan sedan den föräldern som vägrar prata ändå vara den som lämnar in vårdnadsansökan till rätten pga att föräldrarna inte kommunicerar med varandra.
Alltså skulle jag kunna snacka skit om mitt ex, vägra prata med henne och sen gå till rätten och säga att jag vill ha vårdnaden för att jag och mitt ex kan inte prata med varandra. Och rätten går med på det och kan om de tycker lilltjejen har det bäst hos mig, ge mig vårdnaden. Skit samma om hon har det bra hos båda så kan de göra det här för att de enligt nya lagen inte kan låta delad vårdnad få fortsätta om vi inte kan prata. De tvingas så gott som välja en av oss.
Mitt ex jobbar med utsatta barn på socialkontoret, det var det hon jobbade sist med vad jag vet iaf. Jag vet att hon jobbar på socialkontoret iaf.
Gissa om hon har hittat den lagändringen...
Förövrigt gick det en räv helt lugnt utanför min balkong nyss. Mitt på gården mellan husen här gick den runt och bara kollade läget....
Fram till mitten av 2006 så har lagen vart sådan som många människor idag fortfarande verkar tro att den är. Det har varit svårt, näst ntil omöjligt, att få ensam vårdnad om ett barn om det inte fanns en "en överhängande risk" att barnet skulle fara illa hos den andra föräldern. Men så är det inte längre.
Under 2006 så började politikerna rota i lagen och tyckte att det verkade alldeles för svårt och att den borde ändras. De ändrade den senare och efter det så var "dålig kommunikation mellan parterna" en tillräcklig anledning till att placera barnet permanent hos en av föräldrarna. Om föräldrarna inte kan prata med varandra så anses det alltså vara själ nog att inte ha gemensam vårdnad.
De har nu i år börjat se över lagen igen då den visade sig skapa ett kaos i rättsalarna då många rättsalar dömde efter gamla lagen trots att den ändrats då de ansåg att den borde gälla, medans andra dömde helt efter den nya lagen. Därav kunde man aldrig vara säker på hur de skulle tänka för att olika rättsalar dömde helt olika i samma fråga.
Lagen var också lätt att utnyttja, och det är här jag börjat förstå allting angående mitt ex.
Jag har alltid sagt att vi borde prata, att om hon ville något så kunde hon ringa eller komma över, eller jag kunde kika över hos henne om det skulle kännas bättre. Men hon har alltid vägrat. Hon meddelar mig enbart saker per sms, säger en sak ena dan, sen en annan den andra dan och påstår att hon aldrig sagt det första. Hon säger en sak till mig och en annan till andra, påstår osanna saker och när jag kollar upp det och det inte stämmer så får jag som svar, "Då måste de säga olika saker till oss".
Ta dagiset t.ex. Hon påstår att de sagt att lilltjejen är vild och okontrollerad när hon är hos mig, men de på dagiset säger att det inte är någon skillnad och att lilltjejen verkar må bra och utvecklas precis som hon ska. Varför skulle de ljuga?
Det är här "manipulationen" av lagen kommer in.
En av föräldrarna kan vägra prata med den andra. Kanske som för mig, snacka en massa skit och försöka få den andra att inte vilja prata heller. Oavsett om den andra föräldern fortfarande vill ha en bra kontakt eller inte så kan sedan den föräldern som vägrar prata ändå vara den som lämnar in vårdnadsansökan till rätten pga att föräldrarna inte kommunicerar med varandra.
Alltså skulle jag kunna snacka skit om mitt ex, vägra prata med henne och sen gå till rätten och säga att jag vill ha vårdnaden för att jag och mitt ex kan inte prata med varandra. Och rätten går med på det och kan om de tycker lilltjejen har det bäst hos mig, ge mig vårdnaden. Skit samma om hon har det bra hos båda så kan de göra det här för att de enligt nya lagen inte kan låta delad vårdnad få fortsätta om vi inte kan prata. De tvingas så gott som välja en av oss.
Mitt ex jobbar med utsatta barn på socialkontoret, det var det hon jobbade sist med vad jag vet iaf. Jag vet att hon jobbar på socialkontoret iaf.
Gissa om hon har hittat den lagändringen...
Förövrigt gick det en räv helt lugnt utanför min balkong nyss. Mitt på gården mellan husen här gick den runt och bara kollade läget....
Advokaten om en timme
Japp, så är det dags att gå till advokaten igen och se vad han tycker om allt det här nu då.
Jag kommer faan få magsår. :S
Jag kommer faan få magsår. :S
Skitsnack
Det blir bara värre och värre med den här jävla vårdnadstvisten.
Först och främst. Jag är en bra far! Jag ser till mitt barns bästa och försöker göra allt jag kan för att hon ska ha det bra. När skitsnacket började såvar det hur jobbigt som helst, men jag försökte ändå lyssna på vad min dotters mamma hade att säga och jag försökte ändra lite på de delar hon tyckte var fel. Även om jag aldrig höll med henne så gjorde jag allt för att kunna möta henne en bit på vägen iaf så att vi förhoppningsvis kunde komma överens.
Men när lilltjejen vid fyra års ålder suger på tummen och det skulle vara mitt fel, att hon är orolig och uppjagad de första dagarna hos exet, och det skulle vara mitt fel. Att hon "backat i utvecklingen" och det skulle vara mitt fel.När man får all den skiten slängd på sig så och ingenting man själv har synpunkter på räknas som något värt att lyssna på, ja då blir det förjävla jobbigt.
Hos mig sög hon inte på tummen, var glad och inte alls uppjagad. Ja, lite uppjagad när jag hämtade henne på dagis första dan var hon väl, men vem skulle inte vara det? Hon ser sin andra förälder för första gången på 2 veckor, ska bo där igen, byter alltså boende. Klart vilken unge som helst skulle vara uppjagad då?
Att som svar på att hon skrattar och mår bra hos mig är att hon inte törs annat får mig förbannad. Det handlar inte om vad som är bäst för min dotter, det handlar om att mitt ex vill ha det "lättare" genom att klippa bort mig helt ur hennes liv. Inte för min dotters skull, utan för sin egen. Jobbigt att ha ett gammalt förhållande bakom sig om man inte kan klippa alla band till det och dra till en ny stad som hon alltid gjort innan. Måste vara hemskt.
Gör mig bara förbannad.
Jag har sagt att om det är någonting, vad som helst, hon behöver prata om så är det bara att ringa eller komma över, jag bjuder på kaffe. Men nej då. SMS är det som, gäller. Hatar SMS, kan ju inte föra en vettig dialog så, det är till för korta meddelanden, inte för en diskution över ens barn.
Nepp. Jag är förbannad som tusan nu. Alla anklagelser jag fått i de advokatbrev som dykt upp är helt sinnesrubbade.
Ta bara dessa:
Exet: Lilltjejen suger på tummen, det betyder att hon backat i utvecklingen och det är ditt fel.
Dagiset: Er dotter har alltid sugit på något, nu blev det tummen. Inte bra, men som vilken fyraåring som helst.
Dagiset: Alla mål satta från förra utvecklingssamtalet är nådda. Hon har utvecklats som vilken 4 åring som helst och är jätteduktig.
Exet: Senaste utvecklingssamtalet var enskilt för att du (jag) inte ville vara i samma rum som mig (exet)
Dagiset: Lilltjejens mamma krävde enskilda utvecklingssamtal.
Alltså. Hon anklagar ju mig för de saker hon gör. Att jag sen har en glad och lycklig lilltjej hos mig och mitt ex uppfattar lilltjejen som stökig och uppjagad hos sig, borde inte det rimligtvis vara hos henne problemet finns?
Men... Det som gjort mig mest förbannad nu, det har med vad lilltjejen sa när vi bakade. Hon pratade om att mit ex nya man slog henne när hon skulle lägga sig. Eller ja, hon sa att han slog henne och hans egen son. Visst, 4åringar hittar på och allt, men hon sa det så konstigt, så utan några känslor alls i det. Hon var inte jätteallvarlig som om hon försökte få mig att förstå att det var sant, hon var bara helt blank. Helt känslolös när hon sa det och det är det som skrämmer mig mest, för så har hon aldrig varit förrut, aldrig någonsin. Tänk om det stämmer?
Och i måndags när lilltjejen skulle hämtas hos mig så kunde inte exet komma för att hon var på kurs i Stockholm så hennes man kom istället. Lilltjejen vägrade åka med, gnällde och bad om att få stanna, ville inte åka. Klart hon vart så förrut med, att hon inte vill, men hon var nära hysterisk den här gången.
Jag tröstade henne med att det skulle väl vara kul att träffa mamma och att de alla skulel aha jättekul sen. Att vi skulle ju ses om 2 veckor igen, ingen fara och lyckades sätta henne i bilen fortfarande gråtandes. Hon slängde sig runt halsen på mig och skulle krama mig hela tiden då mit ex man kollar upp (från förarsätet bredvid och säger till mig att jag faan får skärpa mig och sluta "dadda" med henne. Sliter tag i henne och trycker ner henne våldsamt i stolen, slänger på henne bältet och kramar åt hennes arm så hon inte kan röra sig. Allt medans hon vrålar mer hysteriskt än nånsin. Sen smällde han iväg dörren och drog...
Jag hann inte ens reagera, hann inte ens vinka. Inget. Bara stod där tills bilen hunnit huindra meter, sen kokade mitt blod. Han har faan inget att säga till om. Om jag skulle "dadda" min dotter så får han faan finna sig i det. Man måste ju för faan ha tid för att få lilltjejen att iaf känna att det är ok, inte dra in henne för att man själv inte vill sitta i bilen. Och han har fel, jag hade fått henne lugnare och fått henne satt i bilen, hade den jävla idioten gett mig 2 min till så hade hon vinkat åt mig och de kunnat åka.
Nu har jag bara vart förbannad och orolig sen dess. Förbannad över hans jävla sätt och orolig över lilltjejen och framförallt, tänk om det hon sagt stämmer? Hur faan vet man det?
Han hämtar aldrig mer henne iaf, det vet jag.
Först och främst. Jag är en bra far! Jag ser till mitt barns bästa och försöker göra allt jag kan för att hon ska ha det bra. När skitsnacket började såvar det hur jobbigt som helst, men jag försökte ändå lyssna på vad min dotters mamma hade att säga och jag försökte ändra lite på de delar hon tyckte var fel. Även om jag aldrig höll med henne så gjorde jag allt för att kunna möta henne en bit på vägen iaf så att vi förhoppningsvis kunde komma överens.
Men när lilltjejen vid fyra års ålder suger på tummen och det skulle vara mitt fel, att hon är orolig och uppjagad de första dagarna hos exet, och det skulle vara mitt fel. Att hon "backat i utvecklingen" och det skulle vara mitt fel.När man får all den skiten slängd på sig så och ingenting man själv har synpunkter på räknas som något värt att lyssna på, ja då blir det förjävla jobbigt.
Hos mig sög hon inte på tummen, var glad och inte alls uppjagad. Ja, lite uppjagad när jag hämtade henne på dagis första dan var hon väl, men vem skulle inte vara det? Hon ser sin andra förälder för första gången på 2 veckor, ska bo där igen, byter alltså boende. Klart vilken unge som helst skulle vara uppjagad då?
Att som svar på att hon skrattar och mår bra hos mig är att hon inte törs annat får mig förbannad. Det handlar inte om vad som är bäst för min dotter, det handlar om att mitt ex vill ha det "lättare" genom att klippa bort mig helt ur hennes liv. Inte för min dotters skull, utan för sin egen. Jobbigt att ha ett gammalt förhållande bakom sig om man inte kan klippa alla band till det och dra till en ny stad som hon alltid gjort innan. Måste vara hemskt.
Gör mig bara förbannad.
Jag har sagt att om det är någonting, vad som helst, hon behöver prata om så är det bara att ringa eller komma över, jag bjuder på kaffe. Men nej då. SMS är det som, gäller. Hatar SMS, kan ju inte föra en vettig dialog så, det är till för korta meddelanden, inte för en diskution över ens barn.
Nepp. Jag är förbannad som tusan nu. Alla anklagelser jag fått i de advokatbrev som dykt upp är helt sinnesrubbade.
Ta bara dessa:
Exet: Lilltjejen suger på tummen, det betyder att hon backat i utvecklingen och det är ditt fel.
Dagiset: Er dotter har alltid sugit på något, nu blev det tummen. Inte bra, men som vilken fyraåring som helst.
Dagiset: Alla mål satta från förra utvecklingssamtalet är nådda. Hon har utvecklats som vilken 4 åring som helst och är jätteduktig.
Exet: Senaste utvecklingssamtalet var enskilt för att du (jag) inte ville vara i samma rum som mig (exet)
Dagiset: Lilltjejens mamma krävde enskilda utvecklingssamtal.
Alltså. Hon anklagar ju mig för de saker hon gör. Att jag sen har en glad och lycklig lilltjej hos mig och mitt ex uppfattar lilltjejen som stökig och uppjagad hos sig, borde inte det rimligtvis vara hos henne problemet finns?
Men... Det som gjort mig mest förbannad nu, det har med vad lilltjejen sa när vi bakade. Hon pratade om att mit ex nya man slog henne när hon skulle lägga sig. Eller ja, hon sa att han slog henne och hans egen son. Visst, 4åringar hittar på och allt, men hon sa det så konstigt, så utan några känslor alls i det. Hon var inte jätteallvarlig som om hon försökte få mig att förstå att det var sant, hon var bara helt blank. Helt känslolös när hon sa det och det är det som skrämmer mig mest, för så har hon aldrig varit förrut, aldrig någonsin. Tänk om det stämmer?
Och i måndags när lilltjejen skulle hämtas hos mig så kunde inte exet komma för att hon var på kurs i Stockholm så hennes man kom istället. Lilltjejen vägrade åka med, gnällde och bad om att få stanna, ville inte åka. Klart hon vart så förrut med, att hon inte vill, men hon var nära hysterisk den här gången.
Jag tröstade henne med att det skulle väl vara kul att träffa mamma och att de alla skulel aha jättekul sen. Att vi skulle ju ses om 2 veckor igen, ingen fara och lyckades sätta henne i bilen fortfarande gråtandes. Hon slängde sig runt halsen på mig och skulle krama mig hela tiden då mit ex man kollar upp (från förarsätet bredvid och säger till mig att jag faan får skärpa mig och sluta "dadda" med henne. Sliter tag i henne och trycker ner henne våldsamt i stolen, slänger på henne bältet och kramar åt hennes arm så hon inte kan röra sig. Allt medans hon vrålar mer hysteriskt än nånsin. Sen smällde han iväg dörren och drog...
Jag hann inte ens reagera, hann inte ens vinka. Inget. Bara stod där tills bilen hunnit huindra meter, sen kokade mitt blod. Han har faan inget att säga till om. Om jag skulle "dadda" min dotter så får han faan finna sig i det. Man måste ju för faan ha tid för att få lilltjejen att iaf känna att det är ok, inte dra in henne för att man själv inte vill sitta i bilen. Och han har fel, jag hade fått henne lugnare och fått henne satt i bilen, hade den jävla idioten gett mig 2 min till så hade hon vinkat åt mig och de kunnat åka.
Nu har jag bara vart förbannad och orolig sen dess. Förbannad över hans jävla sätt och orolig över lilltjejen och framförallt, tänk om det hon sagt stämmer? Hur faan vet man det?
Han hämtar aldrig mer henne iaf, det vet jag.
Förbannad!
Juppz, lämnade lilltjejen igår och spenderat tiden sen dess med att vara förbannad.
Så blir inget mer inlägg från mig på ett tag nu antagligen, måste gå till botten med den
här skiten först. Hata... *suck* >:(
Så blir inget mer inlägg från mig på ett tag nu antagligen, måste gå till botten med den
här skiten först. Hata... *suck* >:(
En bild...
Med tanke på att alla bilder är på min dotter (förrutom någon enstaka på mig) och att jag vet att vissa hatar bloggar som lägger upp söta bilder på barn o allt så tänkte jag att jag får väl lägga upp en bild på min andra söting då.
Det är en han, och han heter Nisse.
Det är en han, och han heter Nisse.
