Blir så trött...
Låg i soffan och slökollade på TV när den jekla reklamen för Sofies Mode gick för sjuttioelfte gången. Samma sätt att prata på som alla andra coola mode-människor pratat i varenda jekla reklam eller program som ska handla om det som är "inne" just nu. Och det gör mig bara så förbannad.
Det räcker väl med något program och någon tidning, men allt, precis allt, ska handla om vad de kallar mode (och jag kallar "the lifestyle of the brat"). Jag blir så sur för att det känns som att mänskligheten urhålkas på sin egna vilja. Överallt ser jag människor som blint följer i modevågens spår. Letar upp de rätta kläderna, pratar om de rätta sakerna och spenderar så mycket tid de kan med en cafe latte (eller vad nu faan de dricker) tillsammans med den likasinnade polaren som har samma märke på sina kläder fast i en annan nyans.
Det påminner mig om en av de kolumner som står i varje nummer av metro. Kommer inte ihåg vem som skrev det, eller när, men högst ett par månader gammal kolumn var det iaf. Han (för det var iaf en han) skrev om hur det gamla herdeliga arbetande har slutat vara betydelsefullt i människors sinnen. Arbetarklassen hänger på trenden att "mingla" och det är nu imponerande, viktigt och ses som en bra sak att spendera hela dagarna och kvällarna med att bara mingla på olika tillställningar, prata med andra minglande människor och påpeka vilka man känner innom vilka kretsar, etc. Skryta om vilka kontakter man har, se rik ut fast utan att igentligen göra ett skit har blivit accepterat som det viktiga i livet, typ.
Jag blir förbannad över hela ytligheten i allt detta. Vart tar själva människan vägen när han döms efter sitt konto, märke på kläderna och vilka han känner? Jag klär mig inte moderikt alls, jag avskyr t.o.m. att shoppa (får man det i dagebns samhälle, jag kanske bryter mot någon ny lag nu?), jag är sen flera månader bakåt arbetslös och de få slantar jag får in nu går direkt till min dotters nöjen framför mina egna. Enligt de värderingar som verkar gälla nu så skulle man ju kunna kalla mig värdelös. Jag spenderar ingen tid med att mingla runt på stans innekrogar och skryta för främmande människor om mina kunskaper innom vad faan det nu ska handla om.
Usch, orkar inte ens skriva mer om skiten, blir bara sur... Är folk hjärntvättade zombies idag?
Förövrigt har min dag varit helt underbar. Hemma hos extraföräldrarna och firat syrrans födelsedag tillsammans med bröderna och deras barn. Det enda som igentligen fattades var min dotter eftersom hon och äldsta dottern till brorsan leker så bra ihop. Fast det jämnades upp av att jag och hon lekta förbannat bra istället, blev en utmaning för min dåliga kondis och extra slitage på mina knän av allt runtspringande, kurragömmalekande och krypandes. :)
Helgrillad kalkon var suveränt gott det med. Tack för allt det, älskar er. :)
Det räcker väl med något program och någon tidning, men allt, precis allt, ska handla om vad de kallar mode (och jag kallar "the lifestyle of the brat"). Jag blir så sur för att det känns som att mänskligheten urhålkas på sin egna vilja. Överallt ser jag människor som blint följer i modevågens spår. Letar upp de rätta kläderna, pratar om de rätta sakerna och spenderar så mycket tid de kan med en cafe latte (eller vad nu faan de dricker) tillsammans med den likasinnade polaren som har samma märke på sina kläder fast i en annan nyans.
Det påminner mig om en av de kolumner som står i varje nummer av metro. Kommer inte ihåg vem som skrev det, eller när, men högst ett par månader gammal kolumn var det iaf. Han (för det var iaf en han) skrev om hur det gamla herdeliga arbetande har slutat vara betydelsefullt i människors sinnen. Arbetarklassen hänger på trenden att "mingla" och det är nu imponerande, viktigt och ses som en bra sak att spendera hela dagarna och kvällarna med att bara mingla på olika tillställningar, prata med andra minglande människor och påpeka vilka man känner innom vilka kretsar, etc. Skryta om vilka kontakter man har, se rik ut fast utan att igentligen göra ett skit har blivit accepterat som det viktiga i livet, typ.
Jag blir förbannad över hela ytligheten i allt detta. Vart tar själva människan vägen när han döms efter sitt konto, märke på kläderna och vilka han känner? Jag klär mig inte moderikt alls, jag avskyr t.o.m. att shoppa (får man det i dagebns samhälle, jag kanske bryter mot någon ny lag nu?), jag är sen flera månader bakåt arbetslös och de få slantar jag får in nu går direkt till min dotters nöjen framför mina egna. Enligt de värderingar som verkar gälla nu så skulle man ju kunna kalla mig värdelös. Jag spenderar ingen tid med att mingla runt på stans innekrogar och skryta för främmande människor om mina kunskaper innom vad faan det nu ska handla om.
Usch, orkar inte ens skriva mer om skiten, blir bara sur... Är folk hjärntvättade zombies idag?
Förövrigt har min dag varit helt underbar. Hemma hos extraföräldrarna och firat syrrans födelsedag tillsammans med bröderna och deras barn. Det enda som igentligen fattades var min dotter eftersom hon och äldsta dottern till brorsan leker så bra ihop. Fast det jämnades upp av att jag och hon lekta förbannat bra istället, blev en utmaning för min dåliga kondis och extra slitage på mina knän av allt runtspringande, kurragömmalekande och krypandes. :)
Helgrillad kalkon var suveränt gott det med. Tack för allt det, älskar er. :)
Kommentarer
Trackback
