Sketaful Online - En jekla blogg bara

Sitter på fiket igen, som alla andra dagar. Klarar inte av att vara hemma och allt prat hos psykologen har bara gjort rastlösheten i kroppen värre än vanligt. Gud vad jag avskyr att prata om mig själv, speciellt att verkligen sitta och försöka analysera vad det är för fel på mig, om det är något fel på mig och hur man bäst kommer tillrätta med det isf.

Nu var det ju iof första samtalet och vi pratade inte allt för länge. Hon ville bara ha reda på lite hur jag mådde, inget djupgående, men jag är ju sån att jag måste annalysera allting, så jag satt där och drog igenom lite hur jag mådde och sedan svarade jag nästan automatiskt på vad det skulle kunna bero på innan hon hade tid att få en syl i vädret.

Jag var ett nervvrak när jag gick därifrån iaf. Första frågan "kan du beskriva lite hur du mår, om det är stress, depression eller något annat" fick mig att börja skaka i hela kroppen. Har nog aldrig vart så tystlåten och jag har nog aldrig darrat så mycket på rösten när jag pratat som jag gjorde då. Känner det nu att jag nästan fick en hysterisk energiknäpp efteråt. Ja, det är inte min naturliga sak direkt att försöka gå in på vad jag känner och tycker om jobbiga saker. Det är för djupt begravt för att bara plockas fram sådär.

Men det gav mig lite insyn i mig själv som jag inte haft innan med.
Jag har igentligen aldrig tänkt på det så farligt mycket innan. Jag brukar säga att jag inte är mannen som pratar med någon om mina problem, jag stuvar undan dem i bakhuvudet och glömmer bort dem så gott jag kan och sedan går jag ut i världen och löser mina kamraters problem åt dem istället. Jag är som en fantastisk (skryt jag vet :P) psykolog som aldrig glömmer bort sina egna känslor bland alla andras.

Nu väntar jag bara på att psykologen eller min socialsekreterare ringer upp och berättar vad de kommit fram till. Det lutar åt att jag blir sjukskriven. Som sagt, visste inte man kunde bli det som arbetslös men uppenbarligen går det. Fast inget sätt är ett helt och hållet bra sätt för mig. Jag är för mycket i obalans för att kunna söka jobb på heltid, men samtidigt behöver jag ett arbete. Inte bara för min ekonomis skull (fast gudarna ska veta att det inte skulle skade) utan mer för att jag behöver den tryggheten, det är den stabiliteten i mitt liv jag saknar för att kunna fortsätta. Arbete, fasta rutiner och ett glatt gäng med arbetskamrater.

Men om jag inte klarar av att söka alla dessa jobb som socialen kräver att man ska (några per dag, söka hela tiden) så är sjukskrivningen den enda vägen för mig. Det tråkiga är att jag inte som jag hade hoppats, bara kan ta det lugnt och i min egna lugna takt söka ett jobb lite här och där. Nej nej, jag får inte söka några jobb alls om jag blir sjukskriven. Det enda de kunde erbjuda var sjukskrivning på halvtid men då var jag endå tvungen att söka ett visst antal jobb, bara inte lika många. Samtidigt skulle jag bara får ett halvt bidrag från socialen och det skulle jag inte klara mig på.

Nepp, må för mycket skit för att kunna söka jobb eller ta bort pressen men inte få söka något jobb alls är alternativen :(

Nu ska jag hälla i mig min tredje kopp kaffeslask och se vad som händer annars i bloggsvären. Ska se om jag hittar lite intressanta bloggar att länka, några som inte behandlar mode, trender eller något annat commercielt skit...

Ha en bra dag, min kommer vara en halvdöd sådan :P