Slut på en Era...
Flemmings Bokhandel hade sin sista öppna dag nu i lördags.
Jaha tänker de oinvigda direkt, en bokhandel har stängt, det finns väl flera? Men det är just här skon klämmer... Det finns massor med bokhandlare, men det finns bara en Flemming och ingen kan ta den platsen han hade, aldrig någonsin. I 15 år har han varit en trygg punkt i mitt och många andra människors liv. 16 år för vissa men jag var inte med det första året.
När man är på stan, hemma, fikar. Ja oavsett vart, så har man alltid sina fördomar, sin syn på andra människor. Sitter det en polis, en gothare, en gammal tant, en ung kille, en "brat" m.m. på samma fik så sitter de inte vid samma bord. Och beroende på vem du är så sätter du dig hos den som du av vana umgås med. (Jag babblar, jag vet)
På flemmings gick man in oavsett om man skulle köpa en bok eller inte. När jag bodde i GBG och kom förbi Skövde på besök så hann man alltid kika in hos Flemming. Packning och allting följde med på de snabbvisiterna och herr Flemmings reaktion var alltid den samma. "-Hej, Sätt dig och ta dig en kaffe!"
Hos flemming drack man kaffe vid ett litet jekla bord bredvid kassan. Var det inga kunder som behövde hjälp så satt han där med och pratade om allt mellan himmel och jord. Eller om man inte mådde bra, då var han den tysta som lyssnade när man behövde tömma ur sig livets orättvisor, eller också var han den vise som kom med alla de raka ärliga råden. Alltid ärliga.
Och hos flemming satt alla vi olika människor som aldrig skulle varken umgås eller prata med varandra annars. (Vad har jag och en Star Trek fanatiker som läser matte F och skriver eget programmeringsspråk gemensamt liksom?) Hos flemming pratade vi alla glatt med varandra, och man fick en insyn i andra världar än den man själv levde i.
Hur många som inte var med hos Flemming kan berätta att de grät när en bokhandel las ner?
Det går verkligen inte att förklara, men ögonen blir tårögda av att tänka på det...
Så tack Herr Flemming Mauritzén för all den tid du get mig.
Tack för att du varit en underbar bokhandlare, psykolog, rådgivare och vän under 15 års tid.
Jaha tänker de oinvigda direkt, en bokhandel har stängt, det finns väl flera? Men det är just här skon klämmer... Det finns massor med bokhandlare, men det finns bara en Flemming och ingen kan ta den platsen han hade, aldrig någonsin. I 15 år har han varit en trygg punkt i mitt och många andra människors liv. 16 år för vissa men jag var inte med det första året.
När man är på stan, hemma, fikar. Ja oavsett vart, så har man alltid sina fördomar, sin syn på andra människor. Sitter det en polis, en gothare, en gammal tant, en ung kille, en "brat" m.m. på samma fik så sitter de inte vid samma bord. Och beroende på vem du är så sätter du dig hos den som du av vana umgås med. (Jag babblar, jag vet)
På flemmings gick man in oavsett om man skulle köpa en bok eller inte. När jag bodde i GBG och kom förbi Skövde på besök så hann man alltid kika in hos Flemming. Packning och allting följde med på de snabbvisiterna och herr Flemmings reaktion var alltid den samma. "-Hej, Sätt dig och ta dig en kaffe!"
Hos flemming drack man kaffe vid ett litet jekla bord bredvid kassan. Var det inga kunder som behövde hjälp så satt han där med och pratade om allt mellan himmel och jord. Eller om man inte mådde bra, då var han den tysta som lyssnade när man behövde tömma ur sig livets orättvisor, eller också var han den vise som kom med alla de raka ärliga råden. Alltid ärliga.
Och hos flemming satt alla vi olika människor som aldrig skulle varken umgås eller prata med varandra annars. (Vad har jag och en Star Trek fanatiker som läser matte F och skriver eget programmeringsspråk gemensamt liksom?) Hos flemming pratade vi alla glatt med varandra, och man fick en insyn i andra världar än den man själv levde i.
Hur många som inte var med hos Flemming kan berätta att de grät när en bokhandel las ner?
Det går verkligen inte att förklara, men ögonen blir tårögda av att tänka på det...
Så tack Herr Flemming Mauritzén för all den tid du get mig.
Tack för att du varit en underbar bokhandlare, psykolog, rådgivare och vän under 15 års tid.
Kommentarer
Postat av: Maja
Alla vill till himmelen men få vill ju dö, man vill kamma in vinningen men sår inga frön, man vill ha sin bit av kakan man vill äta den med...
kanske är det som är mitt problem, eller?
Postat av: Tess
.. mm flemming kommer att vara mycket saknad, både han, bokhandeln och inte minst sagt fikabordet..
Så många människor, möten man varit med om där.
Trackback
