Sömn del 2

Ah, kl. 5 på morgonen sitter lilla jag här fortfarande...
Verkar ju inte som att jag lyckats vända mitt dygn rätt än men jag vet att det fixar sig nu iaf. Morsan ringde igår (Lördag) och tjatade om att jag skulle kika förbi och käka middag hos henne och min hjärna får det till en vinn-vinn situation då jag får gratis mat och hon får "äran" att träffa sin son.

Jag är enda barnet så jag har rätt att skriva så, man ska vara bortskämd när man saknar syskon. (jag har iof syskon på sätt och vis, men det är en annan historia).

Mitt sömnproblem ligger ju iaf mycket i att jag inte har någonting jag behöver, eller måste göra på dagarna. Jo, städa då, men det är ju enbart för min skull, ingen annan är beroende av att jag gör ett skit just nu och att då dra sig upp tidigt på dan för sin egen skull enbart, det är inte direkt den bästa "moroten" .

Men morsan snackar om middag, det innebär att jag måste vara klar och utanför hennes dörr vid 15-tiden imorgon. Det kanske inte är den tidigaste stunden på dan då man snackar om att kliva ur sängen, men det innebär att jag måste gå upp en bra stund innan dess och fixa iordning mig, duscha och allt annat. Och framförallt, inte dra ut på tiden ispringandes en jekla morgonrock. (det har hänt)...

Förrutom detta så har jag ju tid på socialen kl. 9 på måndag (just det, den där tiden som igentligen inte skulle funnits), och det innebär att jag har ett tidigt möte där andra förväntar sig att jag ska dyka upp i tid. Så på måmdag har jag antagligen fixat min dygnsrytm igen, för möten eller arbete där jag ska infinna mig, missar jag aldrig.

Sen återstår det ju att se ifall jag kan lägga mig i tid oxå. Men men... Jag vet varför jag inte lägger mig i tid iaf. Det beror på ren rädsla.

Med alla saker som e galna i mitt liv just nu så är nog den ekonomiska biten värst. Jag har ringt runt och skjutit upp en massa räkningar som borde vart inne redan i december och det var inga problem med det. Jag har t.o.m. en polare som är villig att låna mig nägra tusenlappar den 25:e nu i Jan om jag skulle behöva, så allting ordnar sig nog.

Men fram till dess så hatar jag att gå och lägga mig. På kvällen är alla kontor stängda, all post blivit lämnad och man kan inte nå något företag. Det är först då jag kan slappna av. På dagarna kan det dimpa ner påminnelseräkningar på något jag glömt, de kan ringa om saker jag måste göra, etc etc.

Jag sitter varje kväll och tänker att jag ska vara vaken bara en liiten stund till, för jag vet att så fort jag somnat så blir det nästa dag, och jag orkar inte med nästa dag, jag vågar inte lägga mig tidigare så att jag får stå ut med "nästa dag" igen. Nepp, att vara vaken, det är mitt sätt att skjuta upp nästa dag från att knacka på dörren...

Kommentarer
Postat av: Maja

Mmm, jag känner igen den där känslan vännen, alldeles för väl. *krama hårt*

2008-01-20 @ 10:09:54
URL: http://missmor.blogg.se
Postat av: Maja

Och förresten, jag skulle så otroligt gärna vilja komma med positiva, upplyftande svar. Men jag vet bara inte vad. Morgondagen kommer, hur mycket vi än försöker att stoppa den. Det enda vi kan göra är att försöka möta den med utsövd kraft. Kämpa emot det jobbiga. Så en dag är det vi som har vunnit!

2008-01-20 @ 10:11:26
URL: http://missmor.blogg.se
Postat av: Sketis

Ditt inlägg här var upplyftande faktiskt, så du lyckades bra endå :)

2008-01-20 @ 21:29:02
URL: http://sketaful.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0