Ångest...
Fy dig Joel! (usch vad jag låter som en jekla fjårtis här :P)
Nåväl.. Here goes:
Ångest
Från Wikipedia
Ångest är ett sinnestillstånd som karaktäriseras av rädsla eller oro, som ger kroppsliga uttryck. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet. I vissa fall beror ångesten på förändringar i hjärnan. I andra fall hör den ihop med andra medicinska problem eller psykisk sjukdom.
Man kan säga att ångesten har en kognitiv, en somatisk, en känslomässig och beteenderelaterad komponent. Den kognitiva komponenten är en förväntan om en diffus och osäker fara. Den somatiska komponenten är att kroppen förbereder sig för att hantera hot, en så kallad krisreaktion: blodtrycket och hjärtslagsfrekvensen ökar så att blodflödet ökar. Detta styrs i högre grad till skelettmusklerna. Aktivitetsnivån i immunsystemet och matsmältningen dämpas. Bland de yttre kroppsliga tecknen på ångest finns blekare hy, svettning, darrning och vidgning av pupillerna. Den känslomässiga komponenten består av rädsla eller panik, illamående och frusenhet. Den beteenderelaterade komponenten har både frivilliga och ofrivilliga delkomponenter. De handlar om att undvika eller undfly den tänkta yttre orsaken till ångesten. Dessa beteenden är ofta, men inte alltid, till nackdel för den person som lider av ångest. Ångest är inte alltid sjuklig och skadlig. Funktionen av ångest är att höja beredskapen inför en kommande fara. Ett visst mått av ångest i rätt situation är alltså adaptivt, medan en överdriven ångestreaktion i stället sänker prestationsförmågan. Detta förhållande observerades redan 1908 av Yerkes och Dodson, och kallas därför Yerkes–Dodsons lag.
Ångest anses beröra nervbanor i amygdala och hippocampus. Med datortomografi har man kunnat observera att personer som möter obehagliga och potentiellt skadliga stimuli, som till exempel äcklig lukt eller smak, får ett ökat blodflöde i dessa delar av hjärnan. I dessa situationer rapporterar försökspersonerna också en lätt ångest. Detta visar att ångest kan vara en skyddsmekanism som är utformad för att hindra att organismen utsätts för fara, till exempel genom att man äter ruttnande föda.
Inom psykiatrin kategoriseras en grupp ångestrelaterade störningar som ångestsyndrom. Dessa inkluderar paniksyndrom med eller utan agorafobi, agorafobi utan paniksyndrom, specifika fobier, social fobi, tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, akut stressyndrom, generaliserat ångestsyndrom och substansbetingat ångestsyndrom (t.ex. ångest som biverkan av ett läkemedel mot någon helt annan sjukdom eller ångest orsakad av kontakt med något ämne som kan ge neurologiska skador).
Ångest tas även upp av filosofer, bland andra Søren Kierkegaard och Jean-Paul Sartre skrev mycket om ångest.
Panikångest
Från Wikipedia
Panikångest, känsla av svår ångest, panik och ofta rädsla för sitt liv som uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning. Uppstår ofta i pressade situationer men kan för vissa komma till synes oväntat. Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, känsla av att hjärtat stannar eller tro att man håller på att dö.
En typisk händelse är att en person drabbas av en panikattack en första gång utan yttre anledning, kanske för att han eller hon märkte något märkligt men harmlöst fysiskt symptom och blev rädd, varefter kroppens normala, men obehagliga, adrenalinsvar misstolkas. Efter den obehagliga upplevelsen börjar personen känna rädsla för att det ska hända igen och börjar därför noggrant känna efter i kroppen efter eventuella kroppsliga symptom, tex hjärtslag eller puls, som kan förvarna för en ny attack. Detta ökar drastiskt risken för att det ska hända igen. Känslan av att dö, eller att hålla på att dö, är ofta så stark att man vid den första attacken ofta söker akut läkarvård, vilket man bör, då det kan vara något fysiskt fel, men som regel efter kontroll av tex ekg konstateras ofta panikångest. De flesta inom vården är kunniga inom området och noga med att förklara för patienten att det var korrekt att uppsöka läkare och det är viktigt att man inte känner sig dum, att känslan ofta är såpass kraftig att man fruktar för sitt liv. Det är dock inte ovanligt att man inte känner sig helt övertygad om att det verkligen inte är något fysiskt fel, att man tror att läkaren har missat något. Det kan ta väldigt lång tid att verkligen förstå att det är panikångest och att det är den egna kroppen som spelar en ett spel. Vissa patienter blir botade bara av att få veta att det är den här onda cirkeln som ligger bakom deras symptom. Medan andra behöver professionel hjälp under flera år för att komma ur det. Det är dock viktigt att förstå att det är en diagnos och att man inte skall känna sig dum, fånig, löjlig eller skämmas för utan att man skall bli tagen på allvar, att det är mycket jobbigt att råka ut för och att man inte skall dra sig för att söka hjälp.
Den drabbade personen kan börja dra sig undan från sociala aktiviteter av rädsla för vad andra ska tro och tycka, något som kan leda till komplikationer i form av social fobi, cellskräck och torgskräck. Panikångest kan numera ofta framgångsrikt behandlas med kognitiv beteendeterapi.
Panikångest kan uppstå när en person känner rädsla för att bli ensam eller misslyckas på annat sätt i livet under stark och/eller långvarig stress.
Nåväl. Idag får jag hem en stor fet jekla bäddsoffa iaf så jag äntligen kan slänga ut dubbelsängen. När man bor i en tvåa och har en lilltjej på 4 år så behöver hon allt utrymme hon kan få i det rummet. Äntligen kan hon få det. En sooffa på dagarna och hela rummet är hennes lekrum, sen är det snabbt fixat till att bli ett sovrum när det är läggdags. Gott.
Detta kommer antagligen se till att jag blir mycket bättre på att bädda sängen varje morgon med. Eller ja, iaf de veckorna lilltjejen är här. Hehe...
Förövrigt så har lilltjejen sin första lösa tand så snart är det en söt liten tjej med en stor glugg som kommer le och skratta här. Helvete vad tiden går fort. Det är sådana här saker som gör att man känner av hur fort tiden rusar iväg. Men innan gluggen dyker upp så antar jag att jag kommer få stå ut med en lilltjej som springer runt och tjatar om att man ska kolla på hennes tand och sen smilar upp sig för att visa en tand hängandes på en liten tråd kött. Så var det när jag var liten iaf och många andra ungar gör ju så. :P
Lilltjejen har börjat med en massa grimaser med. Höll på att garva ihjäl mig i veckan. Hon sprang runt och pekade på sig själv, vred huvudet lite, räckte ut tungan och grimaserade. Jaqpp, det är typ hela hennes "roliga min". När jag frågade min mor vart i helvete hon fått den grimasen ifrån så visade min käre mor mig en bild på mig när jag var i lilltjejens ålder. Tro faan jag gjorde exakt samma jekla min hahah... Antar att vissa saker är genetiska :P
Ajja.. over and out...
Hahaha, det är tur att du konstaterar vad det är jag lider av så jag slipper undra.
Men jag känner dock inte mig särskilt träffad av någon av dem.
Antar att det rätta ordet snarare är apati...
nåja, nu är jag ju tillbaks hur som helst och jag kan ju konstatera att du byter bakgrund oftare än du skriver inlägg ;)
