Det är natt...
Sista helgen med lilltjejen nu innan det blir två tomma veckor. Hatar det. tror alltid att det ska bli lite skönt ändå att få lite ensam tid att hinna fixa alla saker som man inte kan göra med lilltjejen springandes vid benen (eller snarar midjan, jeklar vad hon växer!) men det visar sig alltid bli samma jekla sak. Två veckor av får-inte-fingret-ur-röven-till-att-göra-något-för-det-är-tomt-och-trist fram till sista helgen innan lilltjejen kommer tillbaka då hysterisk städmani tar över så att lyan ser ok ut när hon klampar in.
Måste skaffa mig ett liv. Eller snarare, måste ta tag i det liv jag har och göra det bästa av det.
Ta bara mina fantastiska inlägg i bloggen. Så extremt uppdaterade, eller hur? :P
Jag har varje dag en massa saker att slänga ut här, massor av kul, knepiga eller i vissa fall, tråkiga saker händer runt om mig som jag känner att jag verkligen vill skriva om. Har ett helt uppslagsverk i huvudet, men tro faan, inte kan jag få ur skiten.
Nej nej. Ingen tid att skriva när lillan är vaken och när hon sover så har jag inte orken. Somnar oftast på soffan i någon slags drågad halv-sömn. Och de veckor jag inte har lillan här, ja tro faan att allt känns för grått för att skriva.
SKA försöka skärpa mig, men har inte så stora förhoppningar. Jag har t.o.m. en massa roliga bilder jag skulle vilja lägga upp, men orkar inte ens bry mig att tömma kameran över till datorn. Nepp. Skärpning!
Idag har iaf lillan och jag vart och köpt en sulky och barnvagn, båda för dockor då lillan klarar av att springa ett marathon utan problem. Lyckat köp måste erkännas, det var länge sen lillan var så koncentrerad i lekandet. Körde runt sina dockor och pratade med dem och pussade dem gonatt och hela köret. Förbannat sött med en fyraåring som tar hand om sina dockor som om det var riktiga bebisar. Hade antagligen fått remiss till psykologen om jag hade lekt med dem så haha.
Dagens roligaste kommentar var nog från lilltejen med. JAg råkade välta hennes sulky och denne lille fyraåring sätter händerna i sidorna, kollar argt på mig och säger (med extremt vuxen röst) "Bra jobbat pappa!". Inte ett uttryck jag hört henne använda förrut så jag föll nästan omkull i ett skrattanfall. :P
Förövrigt sa hon "Pappa, vad stark du är!" idag när jag bar hennes vagnar upp för trapporna. Får jag sådana kommentarer från henne när hon är tonåring sen så kommer det ju vara en jekla boost för självförtroendet :P
Ajja, godnatt!
(förövrigt var det ett missöde som "fuckade upp" min blogg till denna fula design)
Ett tips till dig är att ta tag i saker även om det känns förjävligt... min psykolog sa till mig att jag inte skulle vänta på att känslan att göra saker kom till mig, för det gör den aldrig, det vet vi ju båda två. Gör en sak i taget så kommer du igång.
Saknar dig..massor.
"snyft"
När kommer du tillbaka till mig?
Hehe förresten så fick jag ett så gulligt brev av min lilltjej.
"Förlåt mamma jag älskar dig mycket" och ett ritat hjärta. Hon är bara 6 år!!
(hon hade slagit mig med frysvara och det gjorde jätteont så jag hoppade omkring ajande, jag skällde inte på henne)
Barn kan verkligen beröra en så man nästan spricker inombords!
HE IS ALIVE!!!!
Och jag kan tamejfan se texten också..
nu väntar vi dock med spänning på bilderna... Men någonting säger mig att den väntan lär ta ett tag.. hehehe
