Man begraver aldrig något helt...

Alla människor råkar ut för stora händelser i sina liv. Saker som påverkar dem extremt mycket, både positivt och negativt, saker som man tar sig vidare ifrån med tron att man är klar med det.

Idag insåg jag hur fel man kan ha. Allting ligger kvar, alla händelser, allt. Det ligger där, gömt under en tunn hinna så att man inte ser det. Sen räcker det med en liten händelse, ett samtal. Ja, det kan vara precis vad som helst, men det smäller bara till och sen så är hinnan borta, alla sakerna ligger framför en helt synligt igen och man hamnar i en liten inre konflikt av känslor och tankar.

Jag tror ingen kan begrava något helt. Allting handlar om hur mycket man lurar sig själv. När man väl upptäcker att det finns kvar där är det alltid med samma förvåning. Vissa är snabba att begrava det igen, innan det hinner slå rot. Andra fastnar i tankegångar som inte funnits där på flera år och grubblar åter igen över det som man svor att aldrig mer grubbla över.

Se frammåt och ta varje dag som en ny möjlighet till undebara saker är ett fantastiskt sätt att leva, men det fungerar inte alltid.

Tyvärr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0